Som alla vet så har vi ju haft lite jobbigt till och från. Jag tycker mig göra allt för att komma till bukt med våra problem.

Detta har till slut ledigt till mycket frustation. Efter sista episoden i Askersund kände jag att jag måste verkligen försöka få reda på vad det är som händer i  min lilla älskade Valters huvud!

Har ju känt att nått har varit på tok...

Dom frågorna jag ville veta var, om han verkligen mår bra och om han vill leva här med mig! Om jag kunde få fram hur vi i såfall skulle komma vidare.

Jag fick svar på allt och har fått känslorna bekräftade!

Ibland har jag försökt att lyssna på det, men då belastat mig med dåligt samvete att han aldrig får göra nått + att man ger inte upp så lätt, utan gett mig på det igen och igen och igen!

Visste faktist inte om jag tänkte gå ut med det här, ligger väldigt mycket accpekter i detta med hundkomunikatörer. Men som jag känner nu struntar jag helt i det, är så övertygad som jag aldrig varit förr. 

Känns så äkta och jag känner ett sånt lugn i kroppen efter, att verkligen fått veta. Men det gjorde mig ledsen också, att jag pressat han in i det ytterssta.

Så nu är det slut på det och jag känner också att det kommer bli bra en dag, om jag nu bara lyssnar på vad Valter hade att säga!

För mig gjorde det ingen skillnad, men hon nämde ett par saker som var för henne helt omöjligt att veta!

Valter samtal med Mona Falck: 

(Mina tillägg inom paranteser)

Det första han förmedlar är en mycket snäll känsla. Han har mycket kärlek till dig. Han känner lätt av dina sinnesstämningar.

( Det har jag märkt! Han är godhjärtad som få och vill väldigt gärna vara tilllags men att det inte räcker fullt ut i vissa situationer. Att han känner av mina sinnestämningar har jag ju också fått bekräftat många grr, men fick nu även veta att det är inget han mår dåligt över och inte vill vara kvar hos mig för)

Han är trött i kroppen, ingen fysisk trötthet utan en mental. Han vill ha vila "Och bara vara hund". Han vill ha lugn och ro. Det känns som han ibland har utsatts för mer än han mentalt orkar med.

(Har känt att han vart mycket trött hemma eftersom han bara ligger, här har känslorna varierat...

Var glad att han har en fungerande av knapp!

Det är nått som inte stämmer han måste va allvarligt sjuk!

Gu, va han tycker det är tråkigt att leva här med mig och det är just den här känslan som pressat mig till att köra ännu hårdare...Måste göra han lyckligare med alla dess möjliga aktiveringar)

Han visar ett taggtrådstängsel och förmedlar ett stort obehag med detta.

(Den här taggråden var omöjligt för henne att veta. Men när Valter gjorde sitt Mh så fick han rusa av det sista. Men i det ruset virades han in i flera meter taggtråd! Han klarade sig utan en skråma, men på plats greps ju dom flesta i panik ( speciellt jag och min mor) innan vi fick stop och dän all denna taggtråd. Slutade lyckligt trots traumat som uppstod hade kunnat gå riktigt illa)

Bokstaven S har stor betydelse för honom.

 (???...För dagen gissar jag hej vilt på Säbylund och Springa, vad vet jag??? Har verkligen ingen aning???)

Han tycker inte om att bli blöt.

(Stämmer tycker inte om regnväder då han går och gnor sig torr på mig hela tiden.

Hoppar i badkaret utan knussel men visar tydlig, nej inte det nu igen. Bada utomhus tror jag ändå att han gillar även om han absolut långt ifrån är som min andra som bada i precis allt...från du pölar till isvakar. Däremot har han vid ett par till fällen fått "vattensvans efter bad")

Han visar att han spårar och det tycker han om.

(Det har vi verkligen tyckt vart skoj och han har vart jätteduktig, sen började det strula av en eller annan anl. Det kändes som han tappade spår och jag vart osäker osv osv Jag börja styra och vi kom inte riktigt över det sista innan snön...Kanske den kliande näsan är svaret vilket jag även själv var inn ett tag...kanske har noskvalster)

Han visar igen att ju mer aktiviteter och att ju mer stökigt det blir runt honom så blir det för jobbigt. Det blir för mycket. Jag vill vila säger han igen.

Han visar att han står vid matskålen och vänder bort huvudet åt sidan, ungefär som om han tycker att den kunde vara lite bättre.

(Så är det, deffenetivt...Idag Royal canin men får blanda i färsfoder för att han överhuvetaget ska äta...Så jag får väll ge mig! Han ska få sitt färskfoder!)

Det kliar i näsan.

Som sagt...kanske problemet med spårningen ligger här!

Han springer och leker med andra hundar det upplever han för det mesta possetivt.

(Så är det...Älskar att fara runt, men har även lekt med några som han visat tydligt att dom varit lite läskiga. Han har då visat väldigt tydligt att jag är en snäll hund och med försiktiga lekinviter för att få igång lek! Medans med lika sinnade är han då inte den försiktiga typen)

Säg åt matte att hon ska slappna av. Jag är inte sjuk! Jag behöver bara lugn och ro.

(Sån lättnad att få det bekräftat...Han behöver och ska få sin vila. Visst ska han få aktiviteter och stimulans men i MYCKET lugnare miljöer. Så som lugna promenader, Roliga egen träningar där både han och jag kan slappna av och bara va oss själva, ha kul och inga krav. Att även faktist godta en del fel...det är inte hela värden...Det kommer bli bra känner det i hela mitt hjärta och Ett par Hundkompisar ska jag försöka hitta åt han, där han verkligen bara får ha skoj)

Han visar bilder på en annan hund, bilderna är otydliga men den har lite längre päls, möjligtvis en del svart, storlek som en schäfer. Jag tror det är minnen av en annan hund som inte längre finns här som han var.

Det känns som att den här hunden finns nära dig i bland!

( Givetvis är det vår älskade Foppa)

Känner att det här var det bästa jag gjort på väldigt väldigt länge! Blir ni själva nyfikna eller vill testa själva gå in och läs mer på...

http://www.hundenochdu.se/djurkommunikation.asp

http://www.hundenochdu.se/

Bara vara och må bra och ha kul //Jeanette

Gårdagen långpromenad i bolundsängen...

Gomorron...Känns som det börjar vända igen sakta men säkert, efter att ha vart ner i kolkällarn ett tag. Men efter allt förbrilt söka efter hjälp utan att få den, var det bara en sak kvar! Att acceptera det jag inte kan rå på (sjukvården) och inse att där finns det ingen hjälp att hämta och därefter inse att ska nått bli bättre får jag rå på det själv! Ensam är stark sägs det! Får hoppas och tro på det!

Har ju tänkt en del också hur jag ska komma till bukt med den sista biten...och har vart väldigt iaktagande på oss hur han reagerar och hur jag reagerar, vad jag känner och vad jag tror mig veta han känner. Så nu ska jag prova nått helt nytt!

På koppelpromenaderna, ta bort alla som helst förväntningar. Den enda belöningen kommer att vara att vi kommer vidare, inga beröm (för jag märker att han även får en ökad stress vid det), inga frisläpp, ingenting annat än att vi går framåt!

Har vart inne lite på det här förut men inte lyckas för att jag belastar mig själv att det är synd om honom. Att det inte finns en hund i hela värden som har ett sånt tråkigt liv som han och då vikit till föga för det ena och det andra.

Funderat och kommit fram till att den känslan ska jag råda bot på genom att dela upp dessa två delar ett tag! Antingen går vi på en promenad och kommer lungt och fint framåt utan någon som helst förväntning på nånting, eller också har vi kul genom frisläpp och lek, träning, lydnadsträning spår mm mm...

Kanske är helt fel ute men jag känner att det kan va värt att ge det en chans. Plus att jag kommer åt min eget lugn och det blir för mig bara en sak att konsetrera mig på att va lungn och fin! Eller som vid nästa tillfälle vara glad och rolig!

Det slugilltiga målet är ju givetvis att kombinera dessa, men för att lära mig och honom den verkliga skillnaden, tror jag det här kan kanske va början. Mesta delvis för att jag har så svårt själv att skifta från glad-lugn bestämnd-glad bestämn-lugn osv osv...

Så för att detta ska fungera så leta jag på nytt ställe i närheten så att det blir hålbart en tid framöver. Så får det bli, så får vi se vart det leder...

Och förutom det idag kommer det bli hemma vård och invänta morgondagen med spänning  ...

Ha det bäst // Jeanette

Idag är jag trött...men helt acceptabelt efter en heldag som igår! På fredag åkte jag och hämta Wilmer på dagis efter en promenad i Blåberga med mor och Valter.

Det blev fredags mys med Tacos och Tessan dök även upp som sällskap.

Lördags morgon gav vi oss i väg tidigt för att åka kolla på Agellity i Kvinnersta där hans syssling tävlade. Kul se dom, men där delar inte sonsonen Wilmer mitt intresse! Det gick inte att gämföra med hocky där inte...

Som ni kanske förstår gav jag mig inte på att ta in Valter, men dom hälsa därutanför och han hälsa även på en annan liten fröken! Vild och glad som alltid när han väl får hälsa, men har svårt att se sin egen stora hydda i gämförelse.

Vi vart inte kvar så länge och därefter vart det besök hos mor och vi åkte sen runt och leta hocky vantar till mini händer. Tessan kom dit och hämta upp Valter för att ta han på en långis...och jag fick ett sms som fick mig till rörda tårar!

Hon skrev: Att springa lös sätter fart på magen + en bild  

Du har en hund att va stolt över! Vilken skillnad mot förr, även fast det kan va svårt att se det!

Värmde gott i en mattes hjärta!

Var även på mitt förta klubbmöte i livet...Årmöte med Briard klubben på Scandic hotell! Men där kände jag mig lite malplacerad. Lite grekiska för en nybörjare  ! Men det goda sällskapet med fikat förstod jag mig på ...

Därefter möttes jag välkomnande av en trött Valter som fått en prommis på över 2 timmar med Tessan. Väldigt skönt att för en dag få "Matte" semester.

Tessan kom över en sväng och när hon sen åkte, satte vi oss i bilen och åkte till Bettan på en litet Inflyttningskalas med god mat och sällskap av andra hundfantaster. Sög åt mig som en utorkad svamp, vad jag även här fick höra:

Vad lugn och lydig och fin han är Valter...

Helt otroligt, vad ett par vänliga ord kan förändra hela synfältet!

Med dom orden konstatera jag och kunde se:

Att jag har verkligen en hund att va stolt över!

Jag har även ett arbete jag åstakommit att vara stolt över!

Ibland är det som sagt svårt att se det själv, men med dagen hjälp till insikt ska vi bara en sak...Med ett kärt besvär, ska vi vidare!

Carpe diem // Jeanette 

Nu har du nått botten, värre än såhär blir det inte, härifrån kan det bara bli bättre. Du är helt slut, färdig, uttömd, utmattad, slutkörd, utbränd, det finns inget kvar nu, det här är slutet på situationen/relationen. Även om det låter hemskt innebär detta kort en frigörelse genom att man inser att det slut och inte lönt att fortsätta längre. Nu kan du alltså släppa allt det negativa och hemska som inte gett dig mer än besvär och ångest, nu är det dags att skapa en ny ljusare framtid.

...hoppas nu att det stämmer mot en ljusare framtid!

Prova själv på www.spådom.se

Kolla även in vår uppfödares nya hund shop...

Positiva tankarna är långt borta...Så välkomna till den negativa bloggen!

Men en dag mådde jag bra i allfall, eller tillomed två och inte låg vågrät i sängen och tyckte synd om mig själv.

En av dagarna passade jag då på att hälsa på barnbarna... Lilla Ludde har nu börjat skratta mycket och det smittar ju! Positiv energi kan man säga   ! 

Efter det besöket och vår i luften åkte Valter och jag till Kvarntorpshögen och gick...En hel skidbacke för oss alldelles själva och han fick då lite lek med frisläpp! 

Vi kasta kong men den försvann ett tag under snön och Valter leta och leta...

  Som ni ser kan han gå här utan att sjunka och jag skulle efter ett långt tags letande, utan att hitta kongen hjälpa honom.

Hans 36 kg fördelat på fyra ben gick bra men mina 75 fördelat på två gick inte lika bra...Ett kliv ut och jag skönk ner till midjan   ...

Så han fick leta på själv och till slut hitta han den  

En annan dag var vi till Rävgången i Ö-o med Tessan...Tyvärr var inte kameran med där. Det var så vackert! Hela hjälmarn låg som ett vitt täcke och fina breda stigar att gå på, där gick det även att möta hundar utan att behöva ge sig upp i snödriverna. Mer plogat där än inne i stan! 

Just nu är han katastrofal i hundmöten, så där fick jag vända och sätta han så han inte fick titta på dom i mötena, så då gick det bra!

Men förutom det så har han inte fått annat än just promenader. Oftast åker vi i väg för jag orkar inte tampas och arbeta med han. Hästhagen, Blåberga och Oset har även varit besökta platser. Känner faktist att jag gett upp lite eller tom mycket, men får hoppas att lusten till att jobba oss vidare i vardagen infinner sig snart igen.

Just nu ligger iallfall alla planer på tävling nere, både i lydnad och utställning! Ligger för mycket motgångar i det, så glädjen i det har försvunnit. Så vi får väll se...Har en sak pg på tisdag. Kanske kan det ge oss lite nytt hopp eller inte. Vi får se!

Igår var jag igen till läkaren och så här i efterhand skulle jag gett F*n i att gå dit! Kännde det ju på mig att det skulle bli som vanligt. Men man hoppas ju in i det sista men som jag trodde vart det bara ännu ett bakslag och jag hamna vågrätt i bingen igen...

Fattar inte hur man ska få dom att lyssna. Efter 30 år i detta återkommande mående och ingen medesin har hittills funkat. Borde det inte finnas nått annat alternativ som ljusbehanndling, hypnos eller nått annat alternativ kan man tycka. Nej,dom ska promt ha i mig skiten i allfall! I går skrev hon ut en kopia på en tablett jag ätit tidigare som jag gick upp 25 kg på och bara låg i soffan ett par år på...ALDRIG att dom får i mig den skiten igen...Ja ja är väll bara försöka acceptera att det är nån mening med det här med, att ha mig liggande i sängen och önska mig bort till en annan plats och en annan tid!

Valter hänger på...Han önskar nog sig också bort till en annan plats!

Idag känner jag mig arg och frustrerad, men känns ändå bättre, än ledsen och sorgsen..Hoppas det håller i sig, för här svänger det snabbt...Till kvällen kommer Wilmer och ska göra mig sällskap, det kan nog också va bra för att skingra dom negativa tankarna som är ett faktum just nu!

Men ni därute...Ha det gott så länge! Jeanette