Igår vart det en dag med mycket tankar, en stark, djupare förtåelse och starka känslor som kom över mig! Känns skönt, men känner även mycket sorg över hur jag pressat både han och mig till det yttersta...Givetvis för jag trott det varit det rätta! Så nu är det bara acceptera inte belasta mig med det. Misstagen är redan gjorda och nu får vi arbeta oss därefrån genom att samla på oss lyckade och roliga stunder och öka både hans och mitt självförtroende.

Det hon prata runt om samtalet var också. Att han även var en hund av det vekare mjukare hållet att han inte gjorde det i "olydnad", utan att han klarade inte av att agera på nått annat sätt när det blir för mycket. För stora krav helt enkelt och att jag skulle gå väldigt försiktigt fram för han kände mycket starkt obehag för dessa situationer...Förstår ju att det absolut inte blir lättare när han har en matte som inte heller fixar situationen och har spätt på det ytterligare genom att bli ett "monster" vid vissa tillfällen, för att jag också ballar ur.

Så mycket mindre krav på pojken för han kan i "rätta" situationer och samla positva poäng! Vi började med en heldags mys med bara promenader hemma vid...Korta lugna och fina, inga Nej inga bra bara tysta fina! Märker redan skillnad även om han dom sista dagarna har blivit väldigt "spökig" igen. Tar det inte så hårt, utan försöker att inte bry mig. Är han så här trött mentalt så blir han säkert klenare över lag och det gäller nog han med. 

Så igår vart det en tänkardag tillsammans bara han och jag och vi hade väldigt mysigt med vila, lite borstning och bus. Kändes bra för matte var väldigt mentalt trött också över den här insikten. Den inre stressen jag alltid känt, måste hitta på nått, tankarna som mal hur vi ska agera,agera, agera...

Skynda mig innan han växer mig ur händerna.

Kände ingen stress utan en lättnad över alla måsten och krav.

Måtten jag kommer gå efter nu är enbart mig själv och vad jag klarar av!

Tror att där jag mår bra, kommer han mår bra!

Ha en bra dag därute // Jeanette