Igår vart det en dag med mycket tankar, en stark, djupare förtåelse och starka känslor som kom över mig! Känns skönt, men känner även mycket sorg över hur jag pressat både han och mig till det yttersta...Givetvis för jag trott det varit det rätta! Så nu är det bara acceptera inte belasta mig med det. Misstagen är redan gjorda och nu får vi arbeta oss därefrån genom att samla på oss lyckade och roliga stunder och öka både hans och mitt självförtroende.

Det hon prata runt om samtalet var också. Att han även var en hund av det vekare mjukare hållet att han inte gjorde det i "olydnad", utan att han klarade inte av att agera på nått annat sätt när det blir för mycket. För stora krav helt enkelt och att jag skulle gå väldigt försiktigt fram för han kände mycket starkt obehag för dessa situationer...Förstår ju att det absolut inte blir lättare när han har en matte som inte heller fixar situationen och har spätt på det ytterligare genom att bli ett "monster" vid vissa tillfällen, för att jag också ballar ur.

Så mycket mindre krav på pojken för han kan i "rätta" situationer och samla positva poäng! Vi började med en heldags mys med bara promenader hemma vid...Korta lugna och fina, inga Nej inga bra bara tysta fina! Märker redan skillnad även om han dom sista dagarna har blivit väldigt "spökig" igen. Tar det inte så hårt, utan försöker att inte bry mig. Är han så här trött mentalt så blir han säkert klenare över lag och det gäller nog han med. 

Så igår vart det en tänkardag tillsammans bara han och jag och vi hade väldigt mysigt med vila, lite borstning och bus. Kändes bra för matte var väldigt mentalt trött också över den här insikten. Den inre stressen jag alltid känt, måste hitta på nått, tankarna som mal hur vi ska agera,agera, agera...

Skynda mig innan han växer mig ur händerna.

Kände ingen stress utan en lättnad över alla måsten och krav.

Måtten jag kommer gå efter nu är enbart mig själv och vad jag klarar av!

Tror att där jag mår bra, kommer han mår bra!

Ha en bra dag därute // Jeanette

 

Pernilla, Amber & Medea

11 mars 2010 07:56

Underbart Jeanette!!! Den insikten som du fått nu kommer att föra dig och Valter till en fantastisk plats i livet. Anklaga dig inte för det som skett- det finns en mening med det, var så säker!!! Bra att du går vidare på ett lugnt och avslappnat vis, så kommer naturligtvis utdelningen på vägen.
Fortsätt att njuta av varann :o)
Många, varma kramar!

http://www.deazazzera.se

 

lena

11 mars 2010 09:15

Så skönt att ni mår bättre & att du kan "bara" vara, är ju jätteviktigt. Jag håller på att lära mej som bäst. Vi hade en hemmadag i går så underbart skönt, inga måsten. så kom ju lilla Lova på besök & hjälpte till med lugnet. Belasta inte tanken med det som varit utan va i nuet.

http://www.123minsida.se/HILLE-LENA

 

Ewa & Qaxi

11 mars 2010 09:15

Tror ni kommer fixa det där galant! Kram

http://qaxi.se

 

Tessan!

11 mars 2010 11:50

Du ska inte belasta dej med dåligt samvete. Allt har en menning och det viktigaste är väl att du gjort allt utav välmening :) Det är få hundar som har det så bra som lille Valter. Våran lille pluffsi gubbe!

 

bibbi

11 mars 2010 13:48

jag instämmer med de andra :) kram kram

http://www.nogg.se/indrapindra

 

Jeanette & Valter

12 mars 2010 08:52

Tack för alla fina komentarer...Värmer gött i hjärtat :)

http://jean66.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det sägs: Det tog En minut att hitta en speciell vän i dig. En timme att uppskatta dig.En dag att älska dig,men det tar ett helt liv att glömma dig.För alltid i mitt hjärta! ...

Nio månader har nu passerat utan dig & nu ska allt va bra! Du måste gå vidare! Gå vidare med vad??? Livslusten orken energin drivet vänner familj psykolog. Ingen orkar längre höra, och varje dag blir ensamheten ångesten större & större...Usch va ja...

Men en sak vet jag...Du är min vän..Min ända vän   Tack jag känner dock att du är med mig!  ...

     VALTER     Oj va livet är svårt & tomt utan dig Ibland! Saknar saknar saknar, så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen och det finns ingen hejd på tårarna! Allt känns bara så jävla ensamt hårt och svårt och så jävla orättvist! ...

    Varför nu detta inlägg? För att offentliggöra att Valter var sjuk och han "inte bara lite jobbig"! Men framför allt för att jag vet, att att det finns dom som kommer ha nytta av denna viktig information och att Valter kanske ändå inte dog ...