Gårdagen långpromenad i bolundsängen...

Gomorron...Känns som det börjar vända igen sakta men säkert, efter att ha vart ner i kolkällarn ett tag. Men efter allt förbrilt söka efter hjälp utan att få den, var det bara en sak kvar! Att acceptera det jag inte kan rå på (sjukvården) och inse att där finns det ingen hjälp att hämta och därefter inse att ska nått bli bättre får jag rå på det själv! Ensam är stark sägs det! Får hoppas och tro på det!

Har ju tänkt en del också hur jag ska komma till bukt med den sista biten...och har vart väldigt iaktagande på oss hur han reagerar och hur jag reagerar, vad jag känner och vad jag tror mig veta han känner. Så nu ska jag prova nått helt nytt!

På koppelpromenaderna, ta bort alla som helst förväntningar. Den enda belöningen kommer att vara att vi kommer vidare, inga beröm (för jag märker att han även får en ökad stress vid det), inga frisläpp, ingenting annat än att vi går framåt!

Har vart inne lite på det här förut men inte lyckas för att jag belastar mig själv att det är synd om honom. Att det inte finns en hund i hela värden som har ett sånt tråkigt liv som han och då vikit till föga för det ena och det andra.

Funderat och kommit fram till att den känslan ska jag råda bot på genom att dela upp dessa två delar ett tag! Antingen går vi på en promenad och kommer lungt och fint framåt utan någon som helst förväntning på nånting, eller också har vi kul genom frisläpp och lek, träning, lydnadsträning spår mm mm...

Kanske är helt fel ute men jag känner att det kan va värt att ge det en chans. Plus att jag kommer åt min eget lugn och det blir för mig bara en sak att konsetrera mig på att va lungn och fin! Eller som vid nästa tillfälle vara glad och rolig!

Det slugilltiga målet är ju givetvis att kombinera dessa, men för att lära mig och honom den verkliga skillnaden, tror jag det här kan kanske va början. Mesta delvis för att jag har så svårt själv att skifta från glad-lugn bestämnd-glad bestämn-lugn osv osv...

Så för att detta ska fungera så leta jag på nytt ställe i närheten så att det blir hålbart en tid framöver. Så får det bli, så får vi se vart det leder...

Och förutom det idag kommer det bli hemma vård och invänta morgondagen med spänning  ...

Ha det bäst // Jeanette