Skulle inte bli nått hunderi, men kände att jag fick lite jädrar i nåda i mig. Så nu har jag tagit till drastiska åtgärder...Så igår vart det Cesars metod! Kort koppel, gick och gick gata upp och gata ner i stads trafik och i stadsmiljö inne i Örebro. Drog han stöp han sig själv, gick han lungt vid min sida vart det skönt för honom. Sa inget, varken beröm eller Fya...Det vart mer ett självbelönande och valet låg hos honom. Möten med hundar, cycklar & människor brydde jag mig inte om bara fortsatte och gå, redan när vi var mitt uppe på stan hade han varvat ner och gick förbi hundar cyklar bussar, med svansen i normal läge och INTE, bäst, vackrast, jag ska ta er, läget! Lugnt och fint! Han fick endast rastas på tillbaka vägen ett par grr och märkte att han även då mer strosade på och lukta lugnt och fint!

När vi kom hem gjorde jag lika dant...Gick och gick tills strypet börja lätta och han gav sig, då vart det rastning.

Vet att det ligger mycket skam och hat i den här metoden, men jag känner att jag inte har så mycket val utan drar i det sista halmstråt för att förhindra att han får en hjärtinfarkt innan han är tre. Så jag hoppas att jag nu står ut själv att föllfölja tills vi redit ut denna storm. Känns som det inte borde ta sån lång tid om jag INTE ger mig.

Efter stands promenaden körde vi lite lydnat i parken utan för mamma...Fullt fokus trots lekande barn och bollar hundar. Kanske jag vågar börja hoppas och tro igen!

Var hos mamma så gott som hela dan. Tessan kom dit och vi käka. När jag kom hem sen på kvällen ringde Su, så jag var dit och kolla in hennes nya boende och vi käka även gott där. Det vart en heldag!

Kram Jeanette

Det är som en eldspruta i hjärnan och jag vet varken ut eller in vad jag ska göra. Ventilera lite med Tessan här på morron och kom fram till, att jag får nog ta hit nån för att titta på vad vi har för komunikations problem här hemma. Just nu funkar inget och han går i gång på allt igen, vilket han inte gjort på länge. Cycklar gående bilar hundar...ja precis allt.

Däremot fick han ett spår på gärdet i går förmiddag innan jag bröt samman på promenaden och det funkade desto bättre...nosen ner hela tiden och inte ditraherad ett dugg av bilarna där och då!

Prata nu alldeles nyss med Carola och hon skulle komma hit en dag och kolla...Det är en hundvan person som jag litar och tror på och som jag farmför allt tror kan se vad jag & Valter pysslar med. För nått gör vi...Frågan är bara vad???

Så nu ska jag försöka släppa detta malandet och ta tag i dagens planer. Hunderiet får bara vara tills hjälp anländer, men ska till mammas granne som behövde ha lite hjälp. Tessan kommer sen dit och vi skulle få lite mat!

Vad gällande Foppa så fortsätter han att kräkas men från och med i morgon kan vi få svar...Och mitt barnbarn ligger tryggt ännu i Sussies mage

Jeanette  

Din tarottydning

Var nyss ut på en så kallad långpromenad...skulle alla fall bli så var tanken! Men den varade en halv timma och det var knappt vi tog oss tillbaka pga att han var så stressad och jag ledsen och arg! Jag är totalt rådlös! Ska det verkligen va så här och ha hund...Är det meningen att jag ska komma in gråtande efter varje promenad för att han inte kan gå i ett koppel. Spelar verkligen ingen roll vad jag tar mig till längre, alla diverse råd jag försöker följa har bara gjort det ännu värre. Jag gör ju öppenbarligen fel nånstans och vet inte vad. Nu verkar han tillomed va rädd för mig eller iallafall väldigt uppjagad stressad av just mig. Känner verkligen att jag håller på att trasa sönder både honom och mig! Vet inte vad jag ska göra för att vända och komma ur denna helvetes spiral.

Fråga härom dan om Dap halsband på vetrinären, men det trodde dom inte på vad gällde honom. Det var mer till nya miljöer och att det här hadlade mer om en förväntanstress...Så less just nu på det så ucsh!

Får nog verkligen ta tag i en kastration för så här går ju verkligen inte att ha det! Måste på nått sätt få den här spiralen måste vända!

Ja det var kanske inte det trevligaste och roligaste inlägget...Men det är så här det ser ut och jag var bara tvungen att skriva av mig lite.

Jeanette

Kvällen och natten har vart lugn beträffande sonen, även om det snurrar lite innan man kom till ro. Vakna klockan 6.40 så sover på mornarna gör jag. Fantastiskt! Men i morse vakna och känner att det är nått mysko i halsen! Ska det va så illa att jag inte hinner ta vaccinet jag nu har bestämt mig för att jag verkligen vill ha det. Ganska komist, missförstå mig inte...Men dom riktigt mörka dagarna kan ju tanken slå en att slippa detta jorde liv...Sen andra dan när man är man skräckslagen att få slippa! Konstigt det där? Borde ju iså fall välkomna denna sjuka, men det gör jag inte och inte allt annat farligt i vår värd heller från otäcka sjukdommar till att sätta mig i en bil när det är halt!...Jag är totalt skräckslagen av dödsångest och givetvis är jag eller nån av mina drabbade att gå hela vägen. Försöker med näbbar och klor att slå bort dessa otäcka tankar.

Ja, ja bara att försöka förlita sig på att det går vägen med allt otäckt som händer nu runt omkring! 

Idag skulle vi vart och tävlat i Oxelesund, men lite omständigheter runt om har gjort att vi tog beslutet att skippa det hela!  

Men vi kommer igen till våren och då ska vi ha platsen klar. Min dagsplan är att lära in att han ska ligga med huvet i backen så det blir dagens inne aktivitet. Ute aktiviteten kommer bli ett gärde spår, sen blir det nog en promenad där vi var i går.

Kram Jeanette

Änglars viskningar:

Änglarna vill uppmärksamma dig på att du själv har valet att bygga upp och leva ditt liv i en positiv anda genom att se över dina tankar och tankemönster. Fyll din vardag med positiva tankar och handlingar så kommer ditt liv likaså att byggas upp och genera positivt, som kärlek, lycka och glädje. Du själv har valet när du väl är medveten om dina tankar. Tänk positivt!

Hur i hela kan det bli så träffande resultat hela tiden...Verkligen tänkvärt! Givetvis är det ju så! Bara att börja agera nu!

Vilken pers vilken dag! Men nu ser det ut att va lugnt och vi får hoppas och tro på att läkarna har rätt!

Morgonen började bra. Så stolt över min lille man, som skötte sig så fint i går kväll när Bettan kom på besök med sin löp tik Ziz. Lyssna och acceptera och var hur lugn som helst tills han fick sina varsegod till lek och uppvaktning!

Bettan och jag drack lite vin och käka lite snacks, natten flöt på även den lugnt och tyst som vanligt. Då var det mer Foppa som hade lite jobbigt med att lyssna.

Även den korta morron rundan flöt på bättre än vanligt. Så då bestämde jag mig för att även gå ut och lägga spår här ute på gärdet. Vi har bestämt att totalt börja om från början vad gäller spårandet. Korta raka med bra belöning i slutet och inte gå före innan jag ser att han fått fäste och nosen ner. Det gick kanon...han distraherades en gång och titta upp för att kolla in en människa som kom gående men då la jag han ner och in vänta att han kollat klart och gjorde ett nytt på vis! Så långt kändes det som en bra dag.

Men sen ringde svärdottern som är i 33v och berätta att hon störtblödde. Andreas var och spela innebandy så hon fick inte tag i honom. Åkte dit i panik samtidigt som jag försökte samla mig att ringa ambulans. Allt snurra i 190...kom inte håg vilken nr dom bodde på i all panik. Men dom kom snabbt fram ändå och dom trodde nästan det kunde va slemproppen som gått och att det var dax. Dom tog med henne ner till förlossningen och vi fick tag i Andreas. Jag följde med tills Andreas kom och böt av. Fick inte vara mer än en anhörig pga svininfluensan. Dom konstaterade i allfall att barnet mådde bra.

Sen har ju dagen bara varit kaos av oro & rastlöshet, fram tills Andreas ringde igen och sa att det var lugnt och att dom skulle få åka hem! Så dom är väll på väg nu. Men lugnt det vet jag inte om jag kan säga att jag känner!

Orolig och rastlös åkte Valter och jag iväg och gick en långpromenad i skogen. Han fick springa fritt, gå här lös, om vartannat..Första gången jag gick på det det här stället och det kommer få bli vår nya "frizon", när jag inte orkar tampas! Verkligen en bra promenad för mig och lilleman. Nu ligger han trött och har ätit grisöra och jag inväntar sällskap från mor.

Så nu får vi hoppas att allt ordnar sig!

Kram Jeanett 

Nu borde jag va ut vilad somna vid 8-9 framför tv och sovit till 6. Tack och lov sover jag äntligen till mormal morron tid...Ganska ofattbart, eftersom det har inte hänt på många många år, men sover gör jag och det är jag otroligt tacksam för.

Idag ska jag försöka städa men till kaffet känner jag att det sprutar jobbiga tankar om allt och inget...svårt att sortera men det är från ångesten över influensan till mig som hundägare och jobbiga samtal jag borde ta tag i. Alla måsten och allt som ger mig oror i själen.

Beträffande influensan så har jag försökt att hålla mig borta från all information och stoppat huvut i sanden för att jag vet med mig att jag inte kan hantera det. Men nu är det även inte bara på tv och radio, utan på var mans läppar och det börjar sakta men säkert komma i fatt mig.

Sen är det det här med att folk säger att man blir utförsäkrad och ska att man bara ska få ca 200 om dan...Kan det va möjligt? Även sånt har jag inte orkat ta tag i och se hur det ser ut framöver...känns som det är lite utanför min kontroll, tänk om det är sant då kan man ju snart börja betrakta sig som ute liggare. För det finns ju heller inga arbeten åt friska unga människor så vem skulle vilja ha en som jag? Ja ja får försöka ta reda på det nån da, men man vet ju inte riktigt vart man ska börja.

Sen beträffande min uppgift som matte till min Valter. Jag känner mig ganska obotlig, vad beträffar vardagsbiten, att inte kunna få han att gå på en vanlig promenad. Tycker verkligen att jag provat allt, men nån stans brister det ju kraftigt i komunikationen oss i mellan. Tror faktist det är mig han stressar upp på och jag har noll kontroll nu vad gällade vardagsbiten. Alla säger kör en sak och har du inte sett resultat på ca två veckor är det fel...vi har hållit på i ett och halvt år. Det går ett tag men sen är vi tillbaks på ruta ett. Känner verkligen att jag måste ta tag i det här för jag känner nästan att jag håller på att förstöra han, men jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Får lugna mig ett ett tag och låta tiden bero och bara vara tills jag verkligen vet vad jag ska ta mig till. För idags läget har jag noll kontroll och panik över att jag inte kan hantera den här situationen  och kan säkert nog därför inte tänka riktigt klart eller rättvist.

Det var mina tankar denna morron..allt utom makt och kontroll. Inte konstigt man tycket det känns lite jobbig. Så det får nu bli lite mer kaffe och försöka att släppa det jag inte kan få konrollen över och ta tag i det jag kan...Städa!

Kram Jeanett

Idag har vi vart till Kumla bk med Carola och tränade lydnad i första snövädret. Vi började med en lös promenad och han var jätte duktig. Annat vad jag kan säga hur det går här hemma vid, där både han och jag skulle behöva inta Valium för att komma nån stans. Ännu värre blir dte när det är mörkt och blött och skvättande hjul. Så just nu orkar jag inte försöka. Det blir en snabb rastning in och ut, men börjar bygga upp en stress om hur länge han klarar sig utan promenader. Men men...så får det va ett tag orkar inte gå in i koflikter jag känner jag inte råder över!

Just nu får han roas med andra aktiviteter så som dagens lydnaden och lite spring i skogen.

Det var en bra erfarenhet att åka träna trots skitvädret som råder (Snöblask), upptäckte att snö var mumma och snabb som attan var han att få sig en tugga. Men vi fick till det bra efter ett tag och idag försökte jag lägga in lite mer krav. Men det är ju inte lätt att tima... verkligen skitsvårt tycker jag!

Men jag är nöjd med dagens träning och lilleman var trött när vi kom hem så det kändes skönt! Jag var också jätte trött så det vart en härliga hund tidning och en tuppis. Skulle behöva städa nu, men det är ju natta ute, så nån lust till det vill inte liksom befinna sig. Får ta det i morgon bitti och ha hund & data förbud tills det är avklarat...Enda sättet att få nått gjort!

Foppa mår iallfall piggare idag...skönt! Vart lite orolig igår, men nu är han på rätt väg!

Kram Jean