Vilken pers vilken dag! Men nu ser det ut att va lugnt och vi får hoppas och tro på att läkarna har rätt!

Morgonen började bra. Så stolt över min lille man, som skötte sig så fint i går kväll när Bettan kom på besök med sin löp tik Ziz. Lyssna och acceptera och var hur lugn som helst tills han fick sina varsegod till lek och uppvaktning!

Bettan och jag drack lite vin och käka lite snacks, natten flöt på även den lugnt och tyst som vanligt. Då var det mer Foppa som hade lite jobbigt med att lyssna.

Även den korta morron rundan flöt på bättre än vanligt. Så då bestämde jag mig för att även gå ut och lägga spår här ute på gärdet. Vi har bestämt att totalt börja om från början vad gäller spårandet. Korta raka med bra belöning i slutet och inte gå före innan jag ser att han fått fäste och nosen ner. Det gick kanon...han distraherades en gång och titta upp för att kolla in en människa som kom gående men då la jag han ner och in vänta att han kollat klart och gjorde ett nytt på vis! Så långt kändes det som en bra dag.

Men sen ringde svärdottern som är i 33v och berätta att hon störtblödde. Andreas var och spela innebandy så hon fick inte tag i honom. Åkte dit i panik samtidigt som jag försökte samla mig att ringa ambulans. Allt snurra i 190...kom inte håg vilken nr dom bodde på i all panik. Men dom kom snabbt fram ändå och dom trodde nästan det kunde va slemproppen som gått och att det var dax. Dom tog med henne ner till förlossningen och vi fick tag i Andreas. Jag följde med tills Andreas kom och böt av. Fick inte vara mer än en anhörig pga svininfluensan. Dom konstaterade i allfall att barnet mådde bra.

Sen har ju dagen bara varit kaos av oro & rastlöshet, fram tills Andreas ringde igen och sa att det var lugnt och att dom skulle få åka hem! Så dom är väll på väg nu. Men lugnt det vet jag inte om jag kan säga att jag känner!

Orolig och rastlös åkte Valter och jag iväg och gick en långpromenad i skogen. Han fick springa fritt, gå här lös, om vartannat..Första gången jag gick på det det här stället och det kommer få bli vår nya "frizon", när jag inte orkar tampas! Verkligen en bra promenad för mig och lilleman. Nu ligger han trött och har ätit grisöra och jag inväntar sällskap från mor.

Så nu får vi hoppas att allt ordnar sig!

Kram Jeanett