( Valter på promenad rund Nordsjön igår! Första dan solen var framme på evigheter...Bilden är tagen med mobilen så kvaliten är därefter!)

Känslan av tomhet är så stor! Ett par dagar kändes det bättre men igår var det lika jobbigt som första dagarna. Gråter och gråter och känner mig så ensam. Dom dagarna som kändes lite bättre hade jag Wilmer här och jag var tvungen att försöka. Var ut och träffade lite folk och det lättar ju på lite. Vi tränar inte mycket just nu Valter och jag. Han har fått nått spår, däremot går vi mycket...Går och går och han är bättre än aldrig förr vet inte om det dagarna jag var ganska hård, eller om det är att jag inte orkar tjaffsa hela tiden. Hur som så är han riktigt trevlig att gå på promenad med. Mycket lös promenader och han är vid mig. Visst går han en bra bit före, men han tänker inte tanken att dra en repa. Kanske han också är lite "låg" för han har inte ätit lika bra som tidigare. Ratat gris öron så nått är det! Tycker lite synd om han att han är helt själv med mig nu, är ju inte den roligaste kanske. Försöker stundvis men är inte helhjärtat med, det känner jag ju och givetvis han med. Men det får va så ett tag för just nu har jag inte kraften, förhoppningsvis vänder det nångång...

Han fick en kväll, besök av Ziz och då va han inte deppad iallafall...Hans underbara flicka som dessutom luktade gudomligt för tillfället! 

Så små stunder av glädje har det trots allt funnis!

Skulle bara önska att jag slutade tänka på allt...Lobotomerad i några månader och slippa allt skit runt om som händer. För så är det ju en olycka kommer sällan ensam, även om jag fördagen inte ens orkar ta i det andra! 

Bort Bort Bort!

Jeanette