Året har börjat så bra och jag har känt mig så stark på nått mysko sett ...Har bara känts kanon helt enkelt. Jag har flytit på i positiv anda...men i går tog det tvärnit!

Måndagen var en kall jättefin dag och vi tog med kameran ut, men glömde fylla kameran med batterier men ett par kort blev det...

Han är verkligen inne i en bra period i vardagen nu...Vi har inte kommit till helt lugna harmoniska "söndaspromenader". Men för dagen vågar jag påstå mig vara framme vid "Lördagspromenaderna"   ... Bara att njuta! 

Efter det kom Pernilla.P över på en fika. Uppskattat besök och vi följde därefter med upp en sväng till Kumla! En social och bra dag fick avslutas med lössläpp och lek på gärdet...

Tisdags morse vaknade jag och mådde kanon! Kände mig verkligen på G och var hur effektiv som helst denna morgon! Hemmasysslor avklarade och ordninggjord och Klockan 9.30 var vi på plats för att möta upp träningsgruppen på Kumla Bk

Ordspråket: Att sjunga innan frukost får en att gråta innan kvällen..stämde denna dag iallafall!

Vi var där ngt tidigare och tog en halvtimmas runda innan starten. Han rusa på och var hur glad och oberörd som helst, inga spöken som var med oss, som dom gångerna... Sköna härliga -10 grader...rena tropikerna, men med dimma istället för sol.

...och här ligger Farbror Frost med Farbror Rost  !

Men när det var dax att kliva upp inför den lilla gruppen som idag som bestod av Mariit och Carola var det dax igen...Spökena kom med besked!

Allting bara låser sig och jag kan inte varken kommunisera eller agera "normalt" med min hund!

Men jag börjar starkt misstänka att spökena inte ligger hos honom, utan hos matte själv. Eller nja...han är ju spökig just nu och jag bekräftar med mina inre känslor!

Med mycket tänkade tror jag faktist han känner av min rädsla, nervositet och skräck inför våran tur. Det var ju här allt börja för tre grr sen, och nu är det prisic som det blivit en grej av det. Är ju inte sjuksskriven för socialfobi för intet men har gett mig den på att jag ska klara av det här...och än, en gång, blir jag på mind om varför han har kommit till mig! Måste vidare!!! Framåt!!! Om inte för min skull, så för hans!

Däremot har jag tänkt mycket på hur vi (jag) ska komma vidare med det här???

Här måste jag nog sänka ribban rejält för mig själv. Vi får börja med att bara träna typ på enklaste sakerna, så som sitt och kontakt...Sånt man nästan kan i sömnen bara enbart för att tränas att stå inför en grupp!

Ska också göra ett test genom att åka dit och träna helt själva, för att se om jag är inne på rätt spår... Ja,ja jobbigt är det, men så är det och "Det som inte dödar, det härdar"! Bra kämpa vidare ...

Men för att ta fram nått posetivt så var han vid mig och lyssna på "kom" vid lössläpp, trots Nova som var där med sin matte Pernilla och träna på plan!

Positivt är också att titta på när dom andra ekipagen tränar och imponerar...

Då går det bra! Lär mig mer av det, för då hör jag vad folk säger.

När jag själv slipper stå där och våndas! 

Men med lite träning kanske man lär sig gilla läget ...  

Här har vi Mariit med hennes Catle dog! Utan för bild fans även Carola med Mythos som gjort jättekliv i "pipet"... Han var tyst som en liten mus  ...

Väl hemma...tär på krafterna att bära runt på andras börda! Bäst att pusta ut! Matte själv var så upp ivarv så hon kunde inte pusta ut förrän natttimmen var slagen! Däremot var jag till barn och barnbarn och skingra tankar och käka go´mat!

   Jeanette