Kära dagbok!

Senaste inläggen

Av Jean - 15 mars 2010 05:45


Vi har haft en helt underbar helg. Absolut ingen speciellt utan den har bara vart så bra. Lugn och skön och Valter är så lyhörd så det är inte sant. I lördags var vi mestadels hemma. Åkte i väg en sväng till loppis på Uffeslada bara för att komma ut lite och hitta en jättefin kofta för 100:- (Sprillans ny)...Hoppas han är där även till nästa helg, skulle vilja ha fler såna i mer färger. Bra basplagg!


Därefter åkte vi till Sannahed och gick en koppelpromenad runt om kring där.

Inget stress bara en helt underbar Valter. Känslan hos mig har ändrats och jag känner ett sånt lungn. Inget stress för att han "bara" får promenader. Tänk att så lite kan göra så mycket...att låta han tala och jag får en helt annan förståelse för vad som händer i hans lilla skalle. Att jag inte kunnat förstå detta själv!


Jag har en helt annan hund...Eller det är nog så, att han börjar få en helt annan matte! Bara hoppas och tro att det fortsätter så här. För det här är bättre än alla lycko piller i hela värden och jag känner att vi nu arbetar i medvind i stället för motvind! 

Börjar ju tillomed känna mig "normal"... Istället för att ha vart helt slut efter en aktivitet med honom, så känner jag att jag har får mer energi istället som jag också kunnat lägga på vanliga saker. Så som att ta hand om mig själv och mitt hem. Laga tillomed en mys måltid åt mig själv i Lördags till melodifestivalen...

Vet jag inte ens när det hände sist!


Söndan var lika trevlig den börja med att städa och fortsatte med en lång lösrunda. Vi hade så skoj och så avslappnat! Hitta pinne gjorde han också! 

     

Har ju varit obefintliga i alla snömassor, men nu börjar man skymta dom!

Därefter var vi till mamma och vi var till Billiga nisse i Rockhammar!

Billigt var det hitta jättefina rosa sommar garniner som jag tror kan bli fint till mitt svarta i köket för 35:- ...Tillbaks till mitt -80 tal  ...


Svävade på Rosa moln, ska vi nu också se allt i Rosa  haha!

Men det får bli morgondagen projekt. I morrn ska jag va billös för den ska lagas till ombesikningen och idag ska det bli skogsrunda med Carola och hennes vovvar.

Laddar nu batterierna så vi kanske kan ta lite finare bilder, än dessa mobila! 

Hoppas även på att få träffa Bettan lilla nykomling "Zot"!


En tanke tillbaks till Valters samtal...Hur till vida en hund kan stava...Kan ett S va ett Z som i Ziz tro ?!?


Tillsvidare! Ha det bra / Jeanette

Av Jean - 13 mars 2010 05:36

  

Känns så bra, så det känns näst intill overkligt!

Ännu en dag vi kan lägga till i vår jakt på positiva pluspoäng!

Gårdagen morgon vart det en skogs runda på 1,5 timma. Han fick va lös och ledig hela promenaden. Har tagit bort alla somhelst komandon på koppel promenaderna...Fortsätter att bara stå still och inte säga nått eller vända men bara när han blir alltför på.

Däremot som i skogen igår, kalla jag in ett par gånger för lägga till "gå här". Det jag tänker, att det bara ska vara en positiv och lugn inställning till det ordet " gå här". 

När jag säger det i koppel går han gärna upp i stress, även fast jag försökt att säga det även när det ex vis inte kommer en annan hund människa ect ect. 

Men så här när han är fri och ledig kommer han direkt och bara lunkar bakom eller vid sidan, tills jag igen säger nått annat. Det är ju så jag vill ha att slut resultatet ska se ut sen även i koppel. Tanken är att när vi kommit så långt, att han är lugnat sig i kopplet, flytta dit komandot...Men tills dess ska vi bara träna in det så det förknippas med noll stress och förväntning! 

 

Mysig promenad blev det för både han och mig...Sen att vädret gjorde en helt salig, gjorde ju inte promenaden sämre direkt...

 

Men helt själva var vi inte heller...rätt var det var så stod det en buse mitt på vägen...

     Spöken igen mitt på ljusa dan...

 

och lite läskig va han...

 

Men allt är till för att undersökas...och han löser det helt själv


Så efterråt "Vänner? "


Spelade även in en bit på promenaden om ni vill se hur lugn och fin han kan va "Lillemannen"


Också lite film om att det finns spöken mitt på ljusa dan   !

Snödroppar sa jag...vad vet jag om det kanske va en STOR ÄLG  



Efteråt fick han vila och mysa med mor min istället för att flänga med mig på mina upptåg. Brukar ju alltid annars ha med han överallt för jag trott det varit bra för hans miljötränigens skull.

Har verkligen tänkt om nu, och det känns verkligen hel rätt! Får lyssna på att han vill ha lugn och ro. Ger jag han det nu ett tag, så kanske han tilslut får kraften att orka med det på ett helt annat sätt.


Känner redan resultat efter vårt "nya liv" i lugn och ro...Både på mig och han.

Känns i hjärtat att vi är på rätt väg och framför allt känns det kul igen!


Inga somhelst planer för dagen, förutom Melodifestivalen! Ser ju ut att bli fint idag med, så kanske blir det en ny härlig skogs runda!


  Trevlig helg // Jeanette & Valter



     









Av Jean - 12 mars 2010 08:16

Precis vad vi behövde! En underbar förmiddag på en ostörd plats där vi bara kunde vara! Bibbi hämta upp mig på förmiddan för att ta med oss till etttställe där vi kunde vara helt ostörda och Valter bara fick vara den han är...Helt underbar!!!

Han var lös och ledig hela tiden...Så härligt!

Bibbi hade med lilla Indra, men vi tog dom fria var för sig, han är LITE för stor för den härliga lilla "nakenfisen" hon hade även med sin kamera!

Fantastiskt härliga bilder, får tala på en fantastiskt härlig förmiddag  !


   

                  

                     


Tusen tack för bilderna och en trevlig för middag och sist, men inte minst ROSEN!

Därefter var det bara att ta tag i sina måsten...När kvällen väl kom kände jag mig glad och jättenöjd över denna dag. Det vart ett litet kort i´nlägg, men nu ska vi på skogsrunda sen ska jag ta vid där jag avsluta igår medans Valter ska få rå om "Gamla" (min mor) ett tag...    

Av Jean - 11 mars 2010 06:17

       

Igår vart det en dag med mycket tankar, en stark, djupare förtåelse och starka känslor som kom över mig! Känns skönt, men känner även mycket sorg över hur jag pressat både han och mig till det yttersta...Givetvis för jag trott det varit det rätta! Så nu är det bara acceptera inte belasta mig med det. Misstagen är redan gjorda och nu får vi arbeta oss därefrån genom att samla på oss lyckade och roliga stunder och öka både hans och mitt självförtroende.


Det hon prata runt om samtalet var också. Att han även var en hund av det vekare mjukare hållet att han inte gjorde det i "olydnad", utan att han klarade inte av att agera på nått annat sätt när det blir för mycket. För stora krav helt enkelt och att jag skulle gå väldigt försiktigt fram för han kände mycket starkt obehag för dessa situationer...Förstår ju att det absolut inte blir lättare när han har en matte som inte heller fixar situationen och har spätt på det ytterligare genom att bli ett "monster" vid vissa tillfällen, för att jag också ballar ur.


Så mycket mindre krav på pojken för han kan i "rätta" situationer och samla positva poäng! Vi började med en heldags mys med bara promenader hemma vid...Korta lugna och fina, inga Nej inga bra bara tysta fina! Märker redan skillnad även om han dom sista dagarna har blivit väldigt "spökig" igen. Tar det inte så hårt, utan försöker att inte bry mig. Är han så här trött mentalt så blir han säkert klenare över lag och det gäller nog han med. 


Så igår vart det en tänkardag tillsammans bara han och jag och vi hade väldigt mysigt med vila, lite borstning och bus. Kändes bra för matte var väldigt mentalt trött också över den här insikten. Den inre stressen jag alltid känt, måste hitta på nått, tankarna som mal hur vi ska agera,agera, agera...

Skynda mig innan han växer mig ur händerna.

Kände ingen stress utan en lättnad över alla måsten och krav.

Måtten jag kommer gå efter nu är enbart mig själv och vad jag klarar av!

Tror att där jag mår bra, kommer han mår bra!


Ha en bra dag därute // Jeanette

Av Jean - 10 mars 2010 05:29

   Som alla vet så har vi ju haft lite jobbigt till och från. Jag tycker mig göra allt för att komma till bukt med våra problem.

Detta har till slut ledigt till mycket frustation. Efter sista episoden i Askersund kände jag att jag måste verkligen försöka få reda på vad det är som händer i  min lilla älskade Valters huvud!

Har ju känt att nått har varit på tok...

Dom frågorna jag ville veta var, om han verkligen mår bra och om han vill leva här med mig! Om jag kunde få fram hur vi i såfall skulle komma vidare.

Jag fick svar på allt och har fått känslorna bekräftade!

Ibland har jag försökt att lyssna på det, men då belastat mig med dåligt samvete att han aldrig får göra nått + att man ger inte upp så lätt, utan gett mig på det igen och igen och igen!


Visste faktist inte om jag tänkte gå ut med det här, ligger väldigt mycket accpekter i detta med hundkomunikatörer. Men som jag känner nu struntar jag helt i det, är så övertygad som jag aldrig varit förr. 

Känns så äkta och jag känner ett sånt lugn i kroppen efter, att verkligen fått veta. Men det gjorde mig ledsen också, att jag pressat han in i det ytterssta.

Så nu är det slut på det och jag känner också att det kommer bli bra en dag, om jag nu bara lyssnar på vad Valter hade att säga!

För mig gjorde det ingen skillnad, men hon nämde ett par saker som var för henne helt omöjligt att veta!


Valter samtal med Mona Falck: 

(Mina tillägg inom paranteser)

 

Det första han förmedlar är en mycket snäll känsla. Han har mycket kärlek till dig. Han känner lätt av dina sinnesstämningar.

( Det har jag märkt! Han är godhjärtad som få och vill väldigt gärna vara tilllags men att det inte räcker fullt ut i vissa situationer. Att han känner av mina sinnestämningar har jag ju också fått bekräftat många grr, men fick nu även veta att det är inget han mår dåligt över och inte vill vara kvar hos mig för)

 

Han är trött i kroppen, ingen fysisk trötthet utan en mental. Han vill ha vila "Och bara vara hund". Han vill ha lugn och ro. Det känns som han ibland har utsatts för mer än han mentalt orkar med.

(Har känt att han vart mycket trött hemma eftersom han bara ligger, här har känslorna varierat...

Var glad att han har en fungerande av knapp!

Det är nått som inte stämmer han måste va allvarligt sjuk!

Gu, va han tycker det är tråkigt att leva här med mig och det är just den här känslan som pressat mig till att köra ännu hårdare...Måste göra han lyckligare med alla dess möjliga aktiveringar)

 

Han visar ett taggtrådstängsel och förmedlar ett stort obehag med detta.

(Den här taggråden var omöjligt för henne att veta. Men när Valter gjorde sitt Mh så fick han rusa av det sista. Men i det ruset virades han in i flera meter taggtråd! Han klarade sig utan en skråma, men på plats greps ju dom flesta i panik ( speciellt jag och min mor) innan vi fick stop och dän all denna taggtråd. Slutade lyckligt trots traumat som uppstod hade kunnat gå riktigt illa)

 

Bokstaven S har stor betydelse för honom.

 (???...För dagen gissar jag hej vilt på Säbylund och Springa, vad vet jag??? Har verkligen ingen aning???)

 

Han tycker inte om att bli blöt.

(Stämmer tycker inte om regnväder då han går och gnor sig torr på mig hela tiden.

Hoppar i badkaret utan knussel men visar tydlig, nej inte det nu igen. Bada utomhus tror jag ändå att han gillar även om han absolut långt ifrån är som min andra som bada i precis allt...från du pölar till isvakar. Däremot har han vid ett par till fällen fått "vattensvans efter bad")

 

Han visar att han spårar och det tycker han om.

(Det har vi verkligen tyckt vart skoj och han har vart jätteduktig, sen började det strula av en eller annan anl. Det kändes som han tappade spår och jag vart osäker osv osv Jag börja styra och vi kom inte riktigt över det sista innan snön...Kanske den kliande näsan är svaret vilket jag även själv var inn ett tag...kanske har noskvalster)

 

Han visar igen att ju mer aktiviteter och att ju mer stökigt det blir runt honom så blir det för jobbigt. Det blir för mycket. Jag vill vila säger han igen.

 

Han visar att han står vid matskålen och vänder bort huvudet åt sidan, ungefär som om han tycker att den kunde vara lite bättre.

(Så är det, deffenetivt...Idag Royal canin men får blanda i färsfoder för att han överhuvetaget ska äta...Så jag får väll ge mig! Han ska få sitt färskfoder!)

 

Det kliar i näsan.

Som sagt...kanske problemet med spårningen ligger här!

 

Han springer och leker med andra hundar det upplever han för det mesta possetivt.

(Så är det...Älskar att fara runt, men har även lekt med några som han visat tydligt att dom varit lite läskiga. Han har då visat väldigt tydligt att jag är en snäll hund och med försiktiga lekinviter för att få igång lek! Medans med lika sinnade är han då inte den försiktiga typen)

 

Säg åt matte att hon ska slappna av. Jag är inte sjuk! Jag behöver bara lugn och ro.

(Sån lättnad att få det bekräftat...Han behöver och ska få sin vila. Visst ska han få aktiviteter och stimulans men i MYCKET lugnare miljöer. Så som lugna promenader, Roliga egen träningar där både han och jag kan slappna av och bara va oss själva, ha kul och inga krav. Att även faktist godta en del fel...det är inte hela värden...Det kommer bli bra känner det i hela mitt hjärta och Ett par Hundkompisar ska jag försöka hitta åt han, där han verkligen bara får ha skoj)

 

Han visar bilder på en annan hund, bilderna är otydliga men den har lite längre päls, möjligtvis en del svart, storlek som en schäfer. Jag tror det är minnen av en annan hund som inte längre finns här som han var.

 

Det känns som att den här hunden finns nära dig i bland!

 

( Givetvis är det vår älskade Foppa)

 

Känner att det här var det bästa jag gjort på väldigt väldigt länge! Blir ni själva nyfikna eller vill testa själva gå in och läs mer på...

 

http://www.hundenochdu.se/djurkommunikation.asp

http://www.hundenochdu.se/


Bara vara och må bra och ha kul //Jeanette


 

Av Jean - 8 mars 2010 06:10


 

Gårdagen långpromenad i bolundsängen...

 


Gomorron...Känns som det börjar vända igen sakta men säkert, efter att ha vart ner i kolkällarn ett tag. Men efter allt förbrilt söka efter hjälp utan att få den, var det bara en sak kvar! Att acceptera det jag inte kan rå på (sjukvården) och inse att där finns det ingen hjälp att hämta och därefter inse att ska nått bli bättre får jag rå på det själv! Ensam är stark sägs det! Får hoppas och tro på det!


Har ju tänkt en del också hur jag ska komma till bukt med den sista biten...och har vart väldigt iaktagande på oss hur han reagerar och hur jag reagerar, vad jag känner och vad jag tror mig veta han känner. Så nu ska jag prova nått helt nytt!


På koppelpromenaderna, ta bort alla som helst förväntningar. Den enda belöningen kommer att vara att vi kommer vidare, inga beröm (för jag märker att han även får en ökad stress vid det), inga frisläpp, ingenting annat än att vi går framåt!

Har vart inne lite på det här förut men inte lyckas för att jag belastar mig själv att det är synd om honom. Att det inte finns en hund i hela värden som har ett sånt tråkigt liv som han och då vikit till föga för det ena och det andra.


Funderat och kommit fram till att den känslan ska jag råda bot på genom att dela upp dessa två delar ett tag! Antingen går vi på en promenad och kommer lungt och fint framåt utan någon som helst förväntning på nånting, eller också har vi kul genom frisläpp och lek, träning, lydnadsträning spår mm mm...


Kanske är helt fel ute men jag känner att det kan va värt att ge det en chans. Plus att jag kommer åt min eget lugn och det blir för mig bara en sak att konsetrera mig på att va lungn och fin! Eller som vid nästa tillfälle vara glad och rolig!

Det slugilltiga målet är ju givetvis att kombinera dessa, men för att lära mig och honom den verkliga skillnaden, tror jag det här kan kanske va början. Mesta delvis för att jag har så svårt själv att skifta från glad-lugn bestämnd-glad bestämn-lugn osv osv...


Så för att detta ska fungera så leta jag på nytt ställe i närheten så att det blir hålbart en tid framöver. Så får det bli, så får vi se vart det leder...


Och förutom det idag kommer det bli hemma vård och invänta morgondagen med spänning  ...


Ha det bäst // Jeanette






     

Av Jean - 7 mars 2010 06:31


Idag är jag trött...men helt acceptabelt efter en heldag som igår! På fredag åkte jag och hämta Wilmer på dagis efter en promenad i Blåberga med mor och Valter.

Det blev fredags mys med Tacos och Tessan dök även upp som sällskap.


Lördags morgon gav vi oss i väg tidigt för att åka kolla på Agellity i Kvinnersta där hans syssling tävlade. Kul se dom, men där delar inte sonsonen Wilmer mitt intresse! Det gick inte att gämföra med hocky där inte...


Som ni kanske förstår gav jag mig inte på att ta in Valter, men dom hälsa därutanför och han hälsa även på en annan liten fröken! Vild och glad som alltid när han väl får hälsa, men har svårt att se sin egen stora hydda i gämförelse.


Vi vart inte kvar så länge och därefter vart det besök hos mor och vi åkte sen runt och leta hocky vantar till mini händer. Tessan kom dit och hämta upp Valter för att ta han på en långis...och jag fick ett sms som fick mig till rörda tårar!

Hon skrev: Att springa lös sätter fart på magen + en bild  

Du har en hund att va stolt över! Vilken skillnad mot förr, även fast det kan va svårt att se det!

Värmde gott i en mattes hjärta!


Var även på mitt förta klubbmöte i livet...Årmöte med Briard klubben på Scandic hotell! Men där kände jag mig lite malplacerad. Lite grekiska för en nybörjare  ! Men det goda sällskapet med fikat förstod jag mig på ...


Därefter möttes jag välkomnande av en trött Valter som fått en prommis på över 2 timmar med Tessan. Väldigt skönt att för en dag få "Matte" semester.

Tessan kom över en sväng och när hon sen åkte, satte vi oss i bilen och åkte till Bettan på en litet Inflyttningskalas med god mat och sällskap av andra hundfantaster. Sög åt mig som en utorkad svamp, vad jag även här fick höra:

Vad lugn och lydig och fin han är Valter...

Helt otroligt, vad ett par vänliga ord kan förändra hela synfältet!


Med dom orden konstatera jag och kunde se:

Att jag har verkligen en hund att va stolt över!

Jag har även ett arbete jag åstakommit att vara stolt över!

Ibland är det som sagt svårt att se det själv, men med dagen hjälp till insikt ska vi bara en sak...Med ett kärt besvär, ska vi vidare!


Carpe diem // Jeanette 



Av Jean - 5 mars 2010 11:35

Nu har du nått botten, värre än såhär blir det inte, härifrån kan det bara bli bättre. Du är helt slut, färdig, uttömd, utmattad, slutkörd, utbränd, det finns inget kvar nu, det här är slutet på situationen/relationen. Även om det låter hemskt innebär detta kort en frigörelse genom att man inser att det slut och inte lönt att fortsätta längre. Nu kan du alltså släppa allt det negativa och hemska som inte gett dig mer än besvär och ångest, nu är det dags att skapa en ny ljusare framtid.


...hoppas nu att det stämmer mot en ljusare framtid!

Prova själv på www.spådom.se


 

Kolla även in vår uppfödares nya hund shop...

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Trafik


Ovido - Quiz & Flashcards