Blivit spådd i tarot...Fick bara ställa en fråga:

Min fråga vart:

Jag Längtar efter en förändring i mitt liv...Ser du nått hoppfullt som väntar mig?

Mitt svar: Hm, det ser ut att ha varit lite jobbigt och att ditt tålamod satts på prov. Det verkar viktigt att du glömmer det och verkligen lämnar tråkigheter bakom dig. Inte bara gömmer dem. Du känns lite låst inom några områden. Så behöver det inte vara. Det kommer in någon ny i ditt liv snart. En person som bär på kärlek. Det kan vara en relation men det kan också vara något annat - en vänskapskärlek - om du förstår. Men det blir en trevlig förändring! Lycka till!

Fast det är ju inte så konstigt! Men jag lämnar anledningen för det är som det är och den vet ni ju! Inte så mycket mer att orda om!

Orkade iallfall inte ge mig i väg till kursen idag...

Tanken tänktes i det längsta, men jag gav vika! Fixar inte att gå iväg när jag mår så här. Gråter för minsta lilla och man drar ju ner stämningen för andra oxå, så det är bara att stanna hemma.

Helgen har skridit i samma anda, förutom söndan då jag hade så ont i huvet så det inte gick att varken ligga eller lipa mer. Åkte till Tessan och måla lite på hennes lister!

Valter har också stressat upp igen efter det här...Han läser ju av mig som en öppen bok, så nu försöker jag bara lugnt acceptera attt det får va så...vi kommer förhoppningsvis igen!

Noskvalster har han oxå! Nyser, kliar och rinnande nos och tappar spår periodvis, vilket jag läst mig till var vanligt eftersom dom är mer eller mindre aktiva i perioder. Här om dan fixa han inte ens lättaste leta övningen!

Men idag fick jag tag i en vetrinär och hon va snäll och skrev ut tabletter (stronhold) så nu ska det snart sluta klia på han kraken!

Tror faktist åxå han har haft det ett bra tag! Ingen ide att sitta och lägga skit över sig själv för det oxå, bara att acceptera!

Tänker tanken oxå, att borde det inte i sig va lite, eller tom ganska mycket stressande, att ha gå med kli i näsan som inte vill ge sig...

Logist sett borde det ju va så! Hoppas bot på bättring snart iallfall!

Ja ja annars händer det inte så mycket i våra liv just nu...Promenader är idags läget vad vi orkar med! Börja en valpkurs med Zot också förra måndagen men idag ser den ut att inte bli genomförd! Måste ju orka med mitt eget först, även om det känns tungt det också att inte fixa ett sånt litet åtagande..men men sånt ä livet!

Valter har också fått sin önskan uppfylld med godare mat! Priima färskfoder! Han tycker verkligen också det är Priima både frukost ock kvällsmaten går ner med hög aptit...iallfall än så länge!

Ha det // Jeanette

Länge sen nu jag var i kontakt med mina panikångest attacker!

Men nu är dom här! Utförsäkrad och nerkörd i botten! Det lilla människovärdet jag kämpat mig upp till är totalt stympat till höftknölarna! Finns verkligen inget kvar och den som vill läsa om "positivt tänkade" kan gå vidare till en annat sida!!!

Har förtåelse för att det är inte lätt att förstå, att ingen som kan fatta vad man tvingas gå igenom, förutom dom som själva här...Men kom inte här och säg att jag ska försöka tänka positivt, för då vet inte ett dugg vad ni pratar om!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vart även tillsagda nu att sänka kraven...Allt jag gjorde utan att ligga i sängen var positivt! Men ska man behöva sänka sig så, bara för att man är sjuk och blir utförsäkrad???

Är så ledsen, arg, frustrerad, maktlös, så jag vet inte vart jag ska ta vägen...Känns som det fullkomligt håller på att slå över totalt!

Men jag ska väll va tacksam och glad att jag fick ett så kallat fint "rådrum" att bo kvar i mitt hem... iallfall i tre månader...Se det positiva! Tjoho vad lycklig och lugn jag blev!!!

Lika lycklig och glad och positiv ska jag väll va över tusen lappen jag har att leva på denna månad, nästa månad och nästa...och kanske nästa och nästa!!!

Finns dom som har det värre i Afrika! Men nu är det ju så, att jag inte bor i Afrika och kanske det tillomed vore lättare där för då hade man förståelsen bland lika sinnade!

Idag här i Sverige om man är sjuk är man ju totalt utlämnad utan för allt som tänkas kan samhälle och det sociala nätverket heter!

Sätter oss också på en föreläsning om hur viktigt det är att äta rätt och motionera! Skulle ha vart kanon om man till hörde dom "normala" samhället! Dom som har råd att köpa mat kläder mm

Äta rätt...Vadå Äta??? och ännu mindre äta rätt när en appelsin i dag kostar 7:-

Titta även på behovsträppan eller hjulet...vilket som

Men positiv ska man vara!

Så för mig i dag är det positiva att jag inte orkar städa...Då sparar man ju in på skurmedel och diskmedel som kommer tillhöra lyxvarorna framöver!

Positivt är ju att man inte orkar va bland folk...Då sparar man ju in på både tvätt, smink och kläder!

Jag andas gör jag också, om nu jävligt tungt och vatten finns i kran...

Åt helvete med allt jävla positivt skit snack.

Det ända positiva är min Valter! Han utgör ju en till faktor förut på trappa ett...närhet och att jag kämpar en timma till...en till...en till! 

För ett par veckor sen var jag positivt inställd till kursen och ville forsätta min resa mot bättre mående! Har ju under att antal massa år arbetat bort panikångest, en del social fobi (en heldel kvar men på god väg)...Det sista biten kvar var att arbeta vidare med deppritionen som ramlar över mig mellan åt.

Möjligtvis hade det kanske varit sista pusselbiten om man åtminstånde hade fått behålla sin grundtrygghet! Nu är jag tillbax på ruta ett och idag känns det som jag aldrig mått sämre och inte har en sportlig chans till överlevnad både psykisk och fysiskt! Panikångest attackerna är tillbaka i högsta grad och fått handgripligen rusat ut från kursen dom tre sista dagarna! Än så länge har jag svalt min pinsamhet och gått tillbaka...men nu börjar det ta imot och som det känns idag kommer jag inte fixa det till måndag!

Fysiska åkommorna är också här! Känns som en hjärtinfarkt & hjärnblödning snart är oundviklig! Säkert psykist med det känns och det kommer ge upp och ger fruktansvärd ångest!

Spirallen är i full rullning neråt! 

Idag är det även middag hos sonen som fyllt år. För mig är det en omöjlighet att genomföra!

Att bara gå ut på min egen alltan kommer idag va omöjligt! Kan ju inte direkt sitta där och böla medans grannarna påtar och grillar på sina altaner...Solen ler sin hånfullaste leende idag...Men se det positivt!

NEJ! Idag är den faktiska sanningen att jag inte sitter här och avundas dom som har det bättre! Idag avundas jag dom som har orken och modet att ta sig vidare! 

Jeanette 

Valter fortsätter att utveckla sitt lugna jag! Sammarbetar mycket bra periodvis på promenaderna här hemma vid och kan inte i ord beskriva hur nöjd och lycklig jag är över att han just nu! Störta skillnaden är nog att jag kan hålla mig från att bli arg och irriterad. Så just nu, är jag är även väldigt stolt och nöjd över mig själv också, när det gäller den biten...

Så det är tur att man har nått att glädjas åt, i allt elände som just nu händer!

Har blivit varse om att jag levat i överflöd på den lilla sjukpenningen jag haft! 

Framtiden varslar om 1500:- mindre i månaden nu när soc har tagit över mitt liv.

Trodde åtminstonde det skulle va samma pengar eftersom jag ligger i skuldsanering och ligger på kronofogdens existens, men med facit i hand är Kronofogden en ganska human inrättning!

Ja så livet käns mer än tungt och jag håller just nu bara på att försöka smälta eländet och försöka acceptera att det är så här mitt liv kommer se ut en tid framöver.

Kursen genom arbetsförmedlingen som jag tiggt till mig kommer nog gå om intet. För, hur i hundan ska man kunna ta sig till Hallsberg 5 dagar i veckan på den nya inkomsten...Jag bara undrar???

Undrar också hur dom tror att vi sjuka ska kunna bli friska och starka och orka återgå till arbetslivet i detta jävla moderata samhälle! Inte nog med all oro och fix och trix och möten och all pappers göra...Ännu midre pengar också! Handlar dom inte mat själva och vet vad det kostar kan jag undra!

Havregrynsgröt morgon middag kväll, ja då kanske det räcker månaden ut!

Innan sista April ska jag också fått tag på ett nytt boende och sagt upp min trygghet...Mitt hem!

Men här kanske det ändå finns ett litet hopp kvar, måste ta reda på om jag får tillbaka sjukersättningen efter dessa 3 månader...Borde jag ju få!!! För under dessa månader vet jag,  friskare och starkare lär man ju inte bli. Det är ju en sak som är mer än klar! Efter den här behandlingen får man väll se det som positivt om man inte hinner bli inlagd snarare!

Nej, jag har inte bara levt i överflöd...Känner mig ganska överflödig över lag i det här samhället...Svårt att känna sig delaktig överhuvud taget! Tänker och tänker och hur man än vrider sig så kommer jag vara tvungen att ta bort både internet och telefon.

Sen fyller sonen på tisdag också och det skär i hjärtat. "Normala" mammor kan gratta sitt barn. Men, men det finns dom som har det värre även om det är svårt att tänka på dom just nu! Men har hört sägas, det som inte dödar det härdar och att: Allt ont har nått gott med sig!

Var bara tvungen att spy ur mig lite! // Jeanette

   Gomorgon...Nu har jag fått lite koll på dygnsrytmen! Sover till sex och vaken hela dagarna, även om det må va lite segt blandat framåt eftermiddan!

Men sen har det ju vart kanonväder, så vi har så gott som vart ute från morgon till kväll. Promenerat, målat hos tessan och en kväll va jag på ljusparty hos grannen. Har även avvärkat möten på både arbetsförmedlingen och socialen som man nu tvingas gå till i och med utförsäkringarna.

Hon va trevlig och gör ju bara sitt jobb, men jag fick tre månader på mig att skaffa ett billigare boende! Min hyra ingick inte i deras norm! Orkar inte ens tänka på det! Har jag inte flyttat tills dess får man ta av den feta mat normen..........

Men sen kan man ju se det på ett annat sett.......Tre månader på mig att skaffa ett jobb så man kan bo kvar!

Vet inte vad som är lättast!?! Så har ni ett jobb åt mig hör av er ;)

Ja ja...idag är idag och imorgon finns inte! Fick iallafall erbjudande att börja ett hälsoprogram till hösten! Till hösten!!!!

Det går inte att vänta med mig! Vill jag idag, måste det hända idag!

Annars kanske det är för sent...Till hösten vet man inte alls hur jag mår, och just nu mår jag bra och vill verkligen ut. Hon ringde ett par samtal och dom tryckte in mig i gruppen som börjar nu på måndag.

Ja, så på måndag börjar jag på Allehallen i Hallsberg och ska bli motiverad, motionerad och socialt stimulerad...Ska bli jätte spännade!

Valter forsätter att sköta sig...Eller rättare sagt Matte fortsätter att sköta sig och va lugn och fin och inte bli arg och irriterad vid ev sne steg. Har känt tendensen till att börja,men kan tala med mig själv då...Lugn o fin matte!

Igår var vi en liten sväng till Klubben och han hoppa inte på nån och inte på Bibbi heller vilket han alltid försöker med. Därimot vart utmaningen lite för stor igår med Mariit...Då vart det lite hopp och även lite tendens till tanken att börja rida ...Hon är ju så kuuuul, sa Valter :)

Men det går deffenetivt åt rätt håll! Även hundmötena flyter på, en och annan går mindre bra, men långt i från hur han var för ett par veckor sen. Nu när jag ser framsteg kan jag lättare att ta ett mindre bra, nu när det funkar överlag!

Tar oftare och oftare kontakt med mig när vi möter hundar...Så jag kommer deffentivt fortsätta med denna "skvaller träning" och se vart den leder!

Matte har stort hopp om det lilla livet :))

Igår va vi och spåra med Carola och hennes killar skötte sig galant! För Valter gick det inte lika bra som dom andra gångerna. Han tänkte tanken på bilarna, men kom på sig själv, att det va spåra han hölls med. Pinnarna in i allafall, men va på nått sätt lite disträ och lufsade sig mer eller mindre igenom spåret...Men va gör väll det, så avkoplande och skönt uti naturen! Gott för själen!

Spåra...

Eller ska jag jaga bilar...

okey...va det spåra jag hölls med!?

Om du får den av mig...

Vad får jag av dig...

Hitta en till...

Gotta och lite lek med kampen vart det lönen för mödan idag...

Efter det var jag och kolla in Allehallen och fick lite info om vad som komma skall dom närmaste veckorna. På efter middagen kom Bibbi över och vi fotade Valter som ska va lite model på  hemsida :)

Idag har vi en dag med Zot framför oss och sen har jag massa måsten att ta tag i! Utfösäkringen innebär massa strul som atomatiska överföringar mm måste tas bort...Så irriterande...Men vem har sagt att nått ska få va enkelt! 

Nä, så det är väll bara ta tag i dagen och se glad ut // Ha det gott // Jeanette

Strålande sol och underbart vårväder och vi tog en långis runt våra gärden här hemma...Vi stannade även till på Eriksson kullen och bara va...Mycket rörelse av andra vårtörstande människor och hundar. Valter höll koll men lugt och fint...

Kamran var med också...

Lite Vår tecken hitta vi på vår promenad :)

Som en badboll...Tussilago......och inte bara vi människor som vaknar till liv, utan en "kotte" var också ute på vårpromenad!

När jag kom hem tog jag tag i lite bilvård och städa ur bilen och försökte få in Valters nya bur. Men det gick inte lika bra som jag tänkt mig...  

Irriterande men bilen är för liten! Kanske kommer gå om jag tar bort hela baksätet. Men då kommer jag ju inte ha plats för mer än en till passagerare. Händer ju inte så ofta, men möjligheten vill man ju kanske ändå ha...hm!

Nä, en kombi...

Tog även en finpromenad runt här på gatorna med en passivitets träning vid mackens utesevering och satt bara där och njöt...Gick ju galant :)

Men inte nog med det!!! Jag fick på springern som jag köpte förra sommarn på cyckeln också! Så duktigt och så stolt över denna prestation, för sånt där göra är inte min grej. Men nu är den på och jag har jag börjat ladda mentalt för en liten runda! Ska bli skoj, provade nån gång förra året med Tessans cyckel och då gick det som på räls...(Förrra årets inlägg) om ni vill kolla :)

Men har ändå tänkt låna Tessans bil med drag till en början och testa lite utanför tätbebyggt område!

På kvällen var vi till sonen och fick på sommar däcken...och medans han meka bil, gosa jag med Ludde   ! Träna även lite lydnad på deras gigantiska grön område... ,fot gående och platsliggning som även det gick galant trots passerade hundar runt om, visseligen på långa avstånd men fokus på matte och SÅ DUKTIG!

Så vad säger man...sådan matte sådan hund...Så duktiga  !

  // Jeanette

Nu börjar det flyta på bra igen och jag börjar kunna tillhöra skaran som kan skriva på att det är kul att ha hund igen...Även på hemma plan!

Igår gjorde vi tre hundmöten här hemma varav ett ekipage på tre hundar och en av dom var en av Valter riktiga hat objekt!

Det första gick väll så där men "pulade in godis"...Tyst men med lite skuttande. 

Det andra med tre vovvar, gick vid min sida och blickade upp på mig. Ngn ökad stress en jätte kort stund, men gick snabbt ner och gick normalt vidare.

Tredje en Bordie collie, som ser ut att ha samma problem som oss. Skräcken att möta, för Valter bruka gå i gång till hundra på denna hund. Hade tur att se den på ganska långt avstånd och han tog min kontakt även denna gång och vi började "mata" oss framåt!

Stolt och lycklig vart jag efter denna morgonrunda!

Dom andra promenaderna flöt på lika lugn och fint, fast då träffa vi inte på nån mer hund!

Däremot tror jag vi träffa på ett rovdjur härom dagen på vår skogsrunda!

Jag var minst sagt skräckslagen   och mitt hjärta var nära en hjärtinfarkt!

Det slog så hårt att jag trodde: Det här håller aldrig! 

Det var i fredags efter en förmiddag i vila. Vi åkte bort och gick i Karlunsdskogen vid klubben för att gå en riktig lång och avkopplande skogspromenad.

Efter ca 45 min in i skogen stötte vi på ett stort kött ben. Valter gick fram till det och tänkte ta det, men ångrade sig i sista stund...För att lägga öronen bakåt, gå i en båge där ifrån smygade, på sin vakt hela tiden, med koll in mot skogens högra sida hela tiden!

Här finns ingen brist på fantasi åtminstånde och jag såg oss bli uppätna av både det ena och det andra! Först tänkte jag att jag vägrar att vända och gå tillbaka. Insåg ändå att det var det enda jag kunde göra, om jag inte skulle tillbringa många många timmar på vandring i skogen!

Ringde Bettan och Carola för jag att ha nån att prata med så dom skulle veta om vi vart rovdjursmat eller inte!

Lycklitvis klarade vi oss denna gång och ödet ville nått annat  Men det stora var benet var borta på tillbaka vägen...Däremot hitta han ett mindre, först tänkte jag att han får ta det eftersom han är så dålig på att knapra ben. Men insåg sen att det kanske inte va så smart, kanske va nått sjukt djur eller också kanske vi skulle få konkurenten efter oss...

Nä fy det va läskigt...Så nu får det nog bli andra runder ett tag, tillls jag förträngt den här händelsen...

Finns faktis galna djur i skogen, även om dom vanligt vis är rädda!

Min dotter har blivit jagad av ett vildsvin så hon går inte i skogen ensam än idag och det är flera antal år sen....

Gamal bild...men på samma väg!

Efteråt åkte vi besökte mor ett tag och sen hem till Bettan och kolla på Bröllopsfotografen...

Förutm lyckade promenader var det en lugn hemma dag med mina käraste på besök hela dan...

Polismästarn...

Ludde har inte bara upptäkt händerna, han har fötter också...dock lite svåra att fånga...

     Det är jobbigt att ligga på topp och en viss likhet med farmor...Från det ena till det andra...   

Så kan livet bli lite surt...En väl fungerade av o på knapp, somna och vakna gla igen...

och då vankas dagens nyheter...

Konkurans av uppmärksamheten... Så i får man väll roa sig själv då med ett ben då...Nödvändigt ont när ingen annan bryr sig!

En genom borstning och en lugn Valter vid kloklippningen kan vi även tillskriva det possetiva...Precis som förr :) 

Nä, Nu väntar solskenet  ...Ser ut att bli en strålande dag!

Borde ta tag i däck byte och få på springern på cyckel...så vi kommer igång med det också! Men vi får väll se var dagen barkar...

Ha det gott där ute // Jeanette