Positiva tankarna är långt borta...Så välkomna till den negativa bloggen!

Men en dag mådde jag bra i allfall, eller tillomed två och inte låg vågrät i sängen och tyckte synd om mig själv.

En av dagarna passade jag då på att hälsa på barnbarna... Lilla Ludde har nu börjat skratta mycket och det smittar ju! Positiv energi kan man säga   ! 

Efter det besöket och vår i luften åkte Valter och jag till Kvarntorpshögen och gick...En hel skidbacke för oss alldelles själva och han fick då lite lek med frisläpp! 

Vi kasta kong men den försvann ett tag under snön och Valter leta och leta...

  Som ni ser kan han gå här utan att sjunka och jag skulle efter ett långt tags letande, utan att hitta kongen hjälpa honom.

Hans 36 kg fördelat på fyra ben gick bra men mina 75 fördelat på två gick inte lika bra...Ett kliv ut och jag skönk ner till midjan   ...

Så han fick leta på själv och till slut hitta han den  

En annan dag var vi till Rävgången i Ö-o med Tessan...Tyvärr var inte kameran med där. Det var så vackert! Hela hjälmarn låg som ett vitt täcke och fina breda stigar att gå på, där gick det även att möta hundar utan att behöva ge sig upp i snödriverna. Mer plogat där än inne i stan! 

Just nu är han katastrofal i hundmöten, så där fick jag vända och sätta han så han inte fick titta på dom i mötena, så då gick det bra!

Men förutom det så har han inte fått annat än just promenader. Oftast åker vi i väg för jag orkar inte tampas och arbeta med han. Hästhagen, Blåberga och Oset har även varit besökta platser. Känner faktist att jag gett upp lite eller tom mycket, men får hoppas att lusten till att jobba oss vidare i vardagen infinner sig snart igen.

Just nu ligger iallfall alla planer på tävling nere, både i lydnad och utställning! Ligger för mycket motgångar i det, så glädjen i det har försvunnit. Så vi får väll se...Har en sak pg på tisdag. Kanske kan det ge oss lite nytt hopp eller inte. Vi får se!

Igår var jag igen till läkaren och så här i efterhand skulle jag gett F*n i att gå dit! Kännde det ju på mig att det skulle bli som vanligt. Men man hoppas ju in i det sista men som jag trodde vart det bara ännu ett bakslag och jag hamna vågrätt i bingen igen...

Fattar inte hur man ska få dom att lyssna. Efter 30 år i detta återkommande mående och ingen medesin har hittills funkat. Borde det inte finnas nått annat alternativ som ljusbehanndling, hypnos eller nått annat alternativ kan man tycka. Nej,dom ska promt ha i mig skiten i allfall! I går skrev hon ut en kopia på en tablett jag ätit tidigare som jag gick upp 25 kg på och bara låg i soffan ett par år på...ALDRIG att dom får i mig den skiten igen...Ja ja är väll bara försöka acceptera att det är nån mening med det här med, att ha mig liggande i sängen och önska mig bort till en annan plats och en annan tid!

Valter hänger på...Han önskar nog sig också bort till en annan plats!

Idag känner jag mig arg och frustrerad, men känns ändå bättre, än ledsen och sorgsen..Hoppas det håller i sig, för här svänger det snabbt...Till kvällen kommer Wilmer och ska göra mig sällskap, det kan nog också va bra för att skingra dom negativa tankarna som är ett faktum just nu!

Men ni därute...Ha det gott så länge! Jeanette

Och just nu finns bara en sak jag önskar mig! Att få må bra och få en gnutta hopp om livet tilbaka! För just nu, finns bara smärtsamma tankar som inte ens är rumsrena...

Ringde läkarna i torsdag och dom skulle ringa upp för ny medisin. 

Det gjorde dom inte!

När man inte kan få hjälp inom sjukvården, vart kan man då få hjälpen...

När sjukvården ser en som ett hopplöst och obotlig fall, vad finns då kvar att tro på...

Nä ucsh, så trött jag är på mig själv och mitt j***a s**t liv...

Är verkligen längst ner i det svarta hålet!

Igår skulle jag till Askersund och hjälpa till med Agillytin, men fick vända bilen för att jag bröt ihop.

Åkte hem och så besviken på mig själv så usch...

På eftermiddan skulle jag även hjälpa en kompis att flytta...Samma där,väl på plats bröt ihop och fixa inte det heller...För mycket nya människor...

Fick åka hem och inse att man är som man är...I kolkällarn och den sociala fobin kommer då ovillkorligt tillbaka!

Bara försöka acceptera, att det är som det är! Att även försöka se nån mening med att det ska va så här! 

Jeanette

Hoppar jämfota här hemma! Jippi...Fantastiskt! Ännu mera snö har det kommit! Vill verkligen inte ha en gnutta mer nu...Jag vill ha tillbaks våra skogar! På förmiddan gjorde vi gjorde i allafall ett försök att ta oss till Blåberga. Men det gick ju inte komma fram där inte! Inte iallfall till grustaget som var min tanke. Men vi lyckades i allfall ställa ifrån oss bilen och gå en promenad på vägarna istället. Men nått fri släpp vart det inte för vi hade färska rådjur spår hela vägen framför oss som var mycket intressanta...Till o med dom väljer att avstå att vistas i skogen och gå dom plogade bilvägarna istället! Synd om dom små liven nu!

Passa istället på att öva inkallning när han var som mest fokuserad på vittringen...Här vänder han på en femöring, så duktig!

Däremot tror jag, eller vet, att vi har en bit kvar om han var lös och det kom en livs levade uppfarande. Vi gick väll nån timma och när vi nästan var framme för avfärd hemmåt så mötte vi på en Votcter (hur det nu stavas)tik. Han var jätte duktig i det mötet och vi stannade och prata och som belöning vart det en lekstund med tjejen! 

En riktig skönhet tyckte Valter...

Ingen "normal" hälsning här inte, utan Pang på rödbetan, så den biten behövs det ingen träning i. Här fick jag säga åt han ett par gånger och hjälpa flickan att inte bli våldtagen mitt på ljusa dan. Men sen lekte dom! Gjorde även en inkallning och som belöning igen ett varsegod till mer lek! Kändes bra ihjärtat, en bra promenad med lite kul spring!

Sen var det dax för besiktning...Men den "gubben gick inte! Det var lite fix...Men är ändå tacksam att det inte va några jobbiga rostskador! Så det är inte om alla säger, man behöver inte tvätta bilen för att undvika rost...

Medans dom besikata den passa vi på att köra ett litet lydnads pass! Blev en bra träning med lagom störning...Kanske till Bista jag ska åka och träna hund :)

Därefter vart det en fika o banan bakelse med mor!

Fira hennes ua bil och tröst åt över mina tvåor!

Kvällen tillbringades i Bettans nya lgh med att skruva Ikea möbler. Till Valters stora glädje var inte konkuransen så stor idag. Ingen mat inom synhåll och Ziz, i brist på annat, roade sig med honom istället på dom stora fria ytorna...

Ha en bra dag / Jeanette  

Igår va en jobbigare dag än vanligt! Sol ute men sorg i sinnet! Till en början av dagen var jag fortfarande väldans upprörd o arg inuti...Men med dagen ersattes den med stor ledsamhet, sorg, hjälplöshet och katastroftankar...

Bestämde mig för att inte lägga nån tid på Valter för dagen. Så han fick nöja sig med enbart nödvändiga rundor trots det vackra vädret. Vilket isig gav upphov till dåligt samvet. Men besviken och upprörd fortfarnde över vad som hänt, skulle det ändå inte leda till nått bra.

Jag försökte leva ett "hundfritt" liv genom att åka i väg själv på nått...

Men det är lättare sagt än gjort det också! Vad gjorde jag innan??? Alla mina andra hundar jag haft har levt mitt liv, men nu har det ersatts över att jag lever Valters.

Tankarna sprutar som en högtryckstvätt i huvudet!

Skulle även försöka klä mig i nått annat än hundkläder och märkte då att även de enda jeansen jag inte hade vuxit ur, inte gick på dom heller. Det gjorde en ännu lyckligare.

Åkte iväg till Marieberg och inhandla ett par! Hela livet känns ångest just nu och ångest fick jag också över mitt handlade. Jag har ju igentligen inte råd, men försökte övertala mig själv att jag var värd dom. Vanliga byxor kan ju va bra att ha ändå! Så jag ryckte snabbt bort lapparna, så nu är det som det är och jag är inte byxlös iallfall. Nått annat vart det faktist inte under hela dagen förutom ännu mera tankar tankar tankar...

Till kvällen börja jag ändå kunna sortera alla dom och fick hjälp med uppmuntrande ord på vägen av dom som sett oss under vår resans gång. Att öppna ögonen och se hur långt vi verkligen har kommit...Tusen tack till alla er!

Det har ju inte alltid vart en lätt resa, men vilka framsteg...

Så som han var häromdan var han ju på varje promenad förut...På varje cycklist, på varje bil, på varje hund...

Och dom fruktade bilresorna när han jämt var fram i framsätet hos mig och skällde ut allt i dess väg... Allt detta är ju faktist ett minne blott idag!

Ja, det är väll sånt jag ska försöka se mer av! Vart vi varit och vart vi kommit! Så med mycket arbete och ännu mer kärt besvär, kanske bitarna som är kvar också en dag blir ett minne blott...Vem vet, vem vet!

Nu gäller bara att komma på hur? Ligga lite lågt ett tag, låta tankarna samlas ihop och redas ut. Hur gick jag till väga, vad som funkade och inte...för just nu i stundens hetta är jag blockad!

Så några planer förutom en besiktning på bilen och hjälpa Bettan med sitt nya boende till kvälla har vi inte! Kanske ändå det blir en sväng till grusgropen i blåberga så han åtminstonde får rusa av...Länge sen nu! Vi får se vad jag känner för // Jeanette

Nyvacc. HD A, Fria armbågar, Mh testad godkänt skott, Otroligt Snäll, näst intill menlös, helt underbar, men ibland spritt språngande galen, säljes mycket billigt till en stresstålig, kolungn stabil matte/husse! Så hade annonsen kunnat sett ut i går!

Valters egna hade sett ut nått liknade! Skitmatte bortskänkes till grovsopor mot betalning! OBS! Mycket Bra Betalt!

En kanon dag som slutade i katastrof, men som börja med en härlig långpromenad i strålande sol runt Kumla. Kände mig glad och social så då får man passa på att vara sån också. Så vi tog oss en sväng till Svärdottern Sussane och lilla Ludde och käka lunch och fika. Därefter åkte vi iväg till Katt och Hund specialisten på dropp in för vaccenation.

Valter är fortfarande helt ovetande att han ens träffa en vetrinär och fick en spruta igår.

Med väntrummet fullt med ett X antal hundar fick jag jobba med lite kontakt övningar. Gick kanon! Så väl inne hade han bara ögonen på matte... Nu sticker jag sa vetten och sen var det klart. Noll reaktion, med varken en blick eller nått. 250:-, 100:- billigare än på andra ställen! Nöjd över både honom och priset hämta vi upp Bibbi och Indra för att sen dra vidare till Askersunds ridhus.

Allt började som förra gången över förväntan och vi fick tillomed till en bra platsliggning med huvet ner trots alla vovvar som störning. Hälsa mot en annan hund, sitt stanna kvar. Jätteduktig var han...Tills............

Agillity hindrena börja röra på sig då braka helvetet lös. Försökte göra ett bra avslut men det satt långt inne. Han fick som förra gången gå ut i bilen, kändes lönlöst och nöjde mig med ett halvdant avslut eftersom jag verkligen inte når han när han blir sån här.

Agillyträningen vart kort idag och hindrena plockades in. Ville verkligen inte ha det där avslutet vi fått. Gick ut och hämta han igen och gick in i ett ganska tomt ridhus denna gång...bara tre, fyra hundar... Men inte hjälpte det! Han gjorde sina berömda framfall som är snabbare än blixtens hastighet. Tog han till kanten och försökte bara köra lite kontakt och att han inte fick titta åt dom...Men stressen var redan ett faktum och han gjorde ett försök till överslagshandling och där vart jag vansinnig i milda ord sagt!

Jag fick ingen kontroll över huvet taget och vi gjorde som så många gånger!

Åkte därifrån med känslan om att vi verkligen är ett hopplöst fall!

Vet fan inte hur jag ska kunna få bukt med det här? Så just nu känner jag bara att jag vill ge upp allt vad hunderi heter. Leva i vår "Lilla lilla värd" där allt funkar...

Är full medveten om våra problem så det är inte där problemet ligger...

Gör verkligen inget annat än tänker och tänker!

Problemet ligger i HUR jag ska nå fram på ett sätt som fungerar idag, i morrn, i övermorrn...om en månad, om två år, osv osv...

Nått som funkar för mig och på honom!

"Ledaskap" i all ära...Enligt regelböckerna ska man va lugn, trygg, respektera varandra, konsikvent, lita på sin hund, och ha kul. Det är bara...LÅTER JU BUS ENKELT!

Men HUR man kommer dit? Att bara! Om man inte har det naturlig framgår ju sällan...

Va "bara" en bra ledare!

Nä, nu känns det verkligen hopplöst och jag börjar fråga sätta mig själv vad det är jag håller på med. Kommer vi verkligen få bukt med det här...Det undrar jag!

Är det här verkligen kul? Knappast säger jag idag! Kanske han faktist mår bättre här, som bara sällskapshund och inte utsättas för sånt här som varken han eller jag klarar av...Kanske det är så enkelt!

Ja ja...ser iallafall ut att bli en fin dag idag med! En sol som lyser! Alltid nått!

Jeanette 

Igår morse mätte temperaturen -27 grader och det tålde inte mina glasögon som har mer en ett antal år på nacken! Det har legat över mig ett tag, att jag inte vart väg å kolla ögonen. Men när jag skulle beställa linser över nätet, hade jag inte kvar mina uppgifter. Så det var bara att flänga i väg på en synundersökning, lika billiga som på nätet var dom också + att jag fick även tag i ett par rea glasögon för 650:-som min kära mor bjöd på. Så det som kändes som en katastrof i går, känns bara som en stor lättnad idag.

Mina ögon hade inte heller förändras så mycket, vilket jag var rädd för eftersom jag sprungit runt med alldelles för gamla linser. Sist jag var i väg (mins 10 år sen) fick mig en föreläsning som hette duga för att jag inte skötte mitt linsbärade...Men nu såg det fint ut...Skönt!

Var vaken hela dan i går också! Men idag blir det att ta tag i modet å ringa läkarn och säga att dessa inte heller fungerade! Hör ju hur jobbig dom tycker jag ÄR! Men nu ska jag fanimig försöka stå på mig, så jag får nått jag mår bra på...

Vad beträffar hunderriet händer det inte mycket! Får se vad vädret säger till kvällen om det blir Askersunds ridhus eller inte! Annars blir det väll som vanligt...Längta till VÅÅÅÅÅREN!

Som dax läget ser ut nu kommer Apellen vi tänkt till maj ligga i farozonen...

Har väldans svårt att tro att vi får fram nån spårskog att träna i tills dess, och ingen träning ingen Apell. Hörde dom faktist sa att det kan va så att vi får drass med snön liggande till midsommar...Kan det verkligen bli så illa tro

Vad tror ni... 

Jeanette

I morse vakna jag klockan 5, men känns helt acceptabelt efter ett par heldagar i sängen av att bara sova sova sova! Skulle igentligen åkt på en Briard träff i västerås men bestämde mig redan i Löradgs att det får bli en annan gång när vädergudarna mer är med. Vart en sovdag till istället, vaken korta stunder och det var då Valter fick sina runder! Så nu var dom här...Biverkningarna! Finns ingen energi och lust och ork över huvud taget utan bara en sak...Måste sova! Ryggen känns ngt bättre, men börjar undra om det verkligen är ryggen, kanske njurarna som gör så ont att det knappt gick o andas dom sista nätterna...

Jävla skit! Känns jävligt tröstlöst och hopplöst det här, jag kanske verkligen inte går att behandla! Finns det verkligen ingen hjälp? Och hur länge ska man orka må så här?

Solen lös i allfall igår! Var ju tvungen att föreviga snömassorna!

Lilleman på alltan...

Vår obefintliga lekplats...Vårlek i sandlådan blir nog inställt...

  Snö upp till trädkronan...

och ett obefintligt staket...

och vår baksida...

På promenaden vallas vallarna...Titta här går man, titta åt höger

Titta åt vänster....

Han går på trotoaren och jag på bilvägen....

Och väl hemma lite altanbus...

med toffeln...

Vad det ser ut att bli i dag...Är en innedag igen! -25 graderna får avgöra! 

Jeanette