Igår va en jobbigare dag än vanligt! Sol ute men sorg i sinnet! Till en början av dagen var jag fortfarande väldans upprörd o arg inuti...Men med dagen ersattes den med stor ledsamhet, sorg, hjälplöshet och katastroftankar...

Bestämde mig för att inte lägga nån tid på Valter för dagen. Så han fick nöja sig med enbart nödvändiga rundor trots det vackra vädret. Vilket isig gav upphov till dåligt samvet. Men besviken och upprörd fortfarnde över vad som hänt, skulle det ändå inte leda till nått bra.

Jag försökte leva ett "hundfritt" liv genom att åka i väg själv på nått...

Men det är lättare sagt än gjort det också! Vad gjorde jag innan??? Alla mina andra hundar jag haft har levt mitt liv, men nu har det ersatts över att jag lever Valters.

Tankarna sprutar som en högtryckstvätt i huvudet!

Skulle även försöka klä mig i nått annat än hundkläder och märkte då att även de enda jeansen jag inte hade vuxit ur, inte gick på dom heller. Det gjorde en ännu lyckligare.

Åkte iväg till Marieberg och inhandla ett par! Hela livet känns ångest just nu och ångest fick jag också över mitt handlade. Jag har ju igentligen inte råd, men försökte övertala mig själv att jag var värd dom. Vanliga byxor kan ju va bra att ha ändå! Så jag ryckte snabbt bort lapparna, så nu är det som det är och jag är inte byxlös iallfall. Nått annat vart det faktist inte under hela dagen förutom ännu mera tankar tankar tankar...

Till kvällen börja jag ändå kunna sortera alla dom och fick hjälp med uppmuntrande ord på vägen av dom som sett oss under vår resans gång. Att öppna ögonen och se hur långt vi verkligen har kommit...Tusen tack till alla er!

Det har ju inte alltid vart en lätt resa, men vilka framsteg...

Så som han var häromdan var han ju på varje promenad förut...På varje cycklist, på varje bil, på varje hund...

Och dom fruktade bilresorna när han jämt var fram i framsätet hos mig och skällde ut allt i dess väg... Allt detta är ju faktist ett minne blott idag!

Ja, det är väll sånt jag ska försöka se mer av! Vart vi varit och vart vi kommit! Så med mycket arbete och ännu mer kärt besvär, kanske bitarna som är kvar också en dag blir ett minne blott...Vem vet, vem vet!

Nu gäller bara att komma på hur? Ligga lite lågt ett tag, låta tankarna samlas ihop och redas ut. Hur gick jag till väga, vad som funkade och inte...för just nu i stundens hetta är jag blockad!

Så några planer förutom en besiktning på bilen och hjälpa Bettan med sitt nya boende till kvälla har vi inte! Kanske ändå det blir en sväng till grusgropen i blåberga så han åtminstonde får rusa av...Länge sen nu! Vi får se vad jag känner för // Jeanette

 

bibbi

25 februari 2010 10:42

hejsan! det känns skönt att se att du tänker på hur mycket fram steg det har blivit under åren som gått. som du skriver så gjorde han ju saker på varje promenad för nästan varje sak. så är det ju inte längre. jätte bra att du tänker på att han inte gör det jämnt. förr ville du knappt gå ut på en träningsplan med honom eller själv. det gör du nu. tänk där vilka framsteg det har blivit. nu är ni på träningsplanen. det går att träna bland andra hundar fast det ibland säger stopp för honom då han blir för stressad. tänk på att under träningen i tisdags så kunde han ligga plats med andra hundar i ridhuset. det kunde han inte för ett tag sedan. tänk vilket framsteg. tänk på de små grejerna så ser du att det är rätt mycket som har gått framåt :) märker du att han blir för stressad å inte når honom så avbryt allt å ta han till en lugnare plats. sen träna igen då han har lugnat ned sig. det kanske inte alls blir under det träningspasset utan kanske en annan dag. känn inte att du har misslyckats då du har gått ut med honom från tärningsplanen. det du ska tänka är att du har tagit ett bra initiativ att ta bort honom från det han blev jätte stressad över. då har du gjort något bra. du har då gett honom en chans att lugna ned sig. sen när han är mindre stressad så tränar man igen. för blir han för stressad å man inte når honom så lär han sig inget utav det man gör så då tar man honom till en lugnare plats. han kan själv inte göra det utan det är bara du som kan. hihi hoppas att du fattar vad jag menar. jag kan ju svamla en del :) jo en sak till. de där byxorna var du värd :) kram på dig i från oss

http://www.nogg.se/indrapindra

 

Jeanette & Valter

25 februari 2010 12:25

Absolut inget svammel...Fick bara hjälp med att se ännu klarare, och du har nog rätt...ta han därifrån och avsluta bra där jag får ner han...Så blir det till nästa gång om jag finner mig och minns det ;)...Kram från oss!

http://valterbriard.webs.com

 

bibbi

25 februari 2010 13:04

hihi är jag med så kan jag påminna dig :) jag vet hur det blir när man själv blir stressad å frustrerad..man glömmer bort det man har lärt sig...hihi..väldigt lätt hänt!kramkram

http://www.nogg.se/indrapindra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det sägs: Det tog En minut att hitta en speciell vän i dig. En timme att uppskatta dig.En dag att älska dig,men det tar ett helt liv att glömma dig.För alltid i mitt hjärta! ...

Nio månader har nu passerat utan dig & nu ska allt va bra! Du måste gå vidare! Gå vidare med vad??? Livslusten orken energin drivet vänner familj psykolog. Ingen orkar längre höra, och varje dag blir ensamheten ångesten större & större...Usch va ja...

Men en sak vet jag...Du är min vän..Min ända vän   Tack jag känner dock att du är med mig!  ...

     VALTER     Oj va livet är svårt & tomt utan dig Ibland! Saknar saknar saknar, så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen och det finns ingen hejd på tårarna! Allt känns bara så jävla ensamt hårt och svårt och så jävla orättvist! ...

    Varför nu detta inlägg? För att offentliggöra att Valter var sjuk och han "inte bara lite jobbig"! Men framför allt för att jag vet, att att det finns dom som kommer ha nytta av denna viktig information och att Valter kanske ändå inte dog ...