Och just nu finns bara en sak jag önskar mig! Att få må bra och få en gnutta hopp om livet tilbaka! För just nu, finns bara smärtsamma tankar som inte ens är rumsrena...

Ringde läkarna i torsdag och dom skulle ringa upp för ny medisin. 

Det gjorde dom inte!

När man inte kan få hjälp inom sjukvården, vart kan man då få hjälpen...

När sjukvården ser en som ett hopplöst och obotlig fall, vad finns då kvar att tro på...

Nä ucsh, så trött jag är på mig själv och mitt j***a s**t liv...

Är verkligen längst ner i det svarta hålet!

Igår skulle jag till Askersund och hjälpa till med Agillytin, men fick vända bilen för att jag bröt ihop.

Åkte hem och så besviken på mig själv så usch...

På eftermiddan skulle jag även hjälpa en kompis att flytta...Samma där,väl på plats bröt ihop och fixa inte det heller...För mycket nya människor...

Fick åka hem och inse att man är som man är...I kolkällarn och den sociala fobin kommer då ovillkorligt tillbaka!

Bara försöka acceptera, att det är som det är! Att även försöka se nån mening med att det ska va så här! 

Jeanette