Nu har det var riktigt down ett par dagar igen. Har försökt att acceptera, men det är svår och jag får panik av att må så här!

Måste va pigg, stark, glad och tänka positivt. Men ju mer jag försöker ju ledsnare blir jag när jag inte får det att funka. Detta i sig blir skapar stor stress och jag försöker nu bara tillåta mig att jag är som jag ÄR just nu...Deppig,tråkig, ledsen,arg och frustrerad och bara förlita mig på att det kommer vända. Det gör det ju alltid och säkert denna gång också!

Har nu allfall fått lov att börja med mina "Lyckopiller" igen. Känns inge bra pga av alla otäcka bivärkningar men jag känner att jag kommit till STOP nu och kommer inte lyckas ta mig tillbax utan! Så nu var det bara att välja, antingen grina mig genom dagarna, eller som det nu antagligen kommer att bli sova sova sova...Blir ju så förbenat trött på dom, men ska prova och köra mitt eget race och inte ta så stor dos som läkarna tycker och se om det funkar. Får hoppas och prova på det!

Sen finns det ju omständigheter som inga piller i världen kan fixa till. Men dom kanske ändå kan få mig att agera, än som nu bara apatiskt sitta och vänta på förfallet som komma skall.

Det jag har att väntas är att bli utförsäkrad och i April kommer min redan trängt dåliga ekonomi bli ännu sämre. En månads inkomst på 5000 kr...Hur klarar man det tro?

Trodde ett tag att man skulle få behålla bostadstilllägget men det följs av sjukersättningen och ingen sjukersättning inget bostadstillägg!

Man kan ju undra hur dom tänker vår helt fantastiska regering! Ingen hjälp på hela tiden jag bott här i Kumla. Men nu är dagarna slut och då ska man ut...ska bara knäckas lite mer först, så kommer jag säkert fixa ett arbete! Sannolikheten är ju jättestor!

Nä...Den som säger att pengar inte är ALLT, vet inte vad dom pratar om! Har man inga är det  ALLT! Utan pengar är man ingen del av det här livet, så är det, så känns det! TÄRANDE TÄRANDE TÄRANDE! Så hur framtiden ser ut är bara ett stort frågetecken? Men som sagt man får väll se det possitiva! Idag har jag tak över huvet och i April börjar det ju bli varmare så det kommer va skönare att va bostadslös då än nu!

Ja som sagt, bitterheten är ett faktum och jag tycker väldigt synd om mig själv just nu. I med allt detta + annat smått och gott är energin nivån i botten. Valter har fått acceptera det minsta möjliga.

Häromdagen försökte jag finna en plats att släppa " fången" lös på, men "våra" ställen är helt igen snöade, fanns ingen möjlighet till att parkera nånstans eller ta sig överhuvet taget in på dessa vägar! Men vi fick ge upp, bara acceptera att han säkert inte dör av att inte få springa, även om det hade gjort gott för både honom och mig!

Däremot blir ju vardagspromenaderna lidande...Han blir ju LITE jobbigare om jag utrycker mig så, och det finns det inte riktigt kraft till. Så igår vart det dom små runderna och bus på alltan...Det var vad han fick nöja sig med!

Han svarar att göra som jag sova ,deppa och samla energi & inväntar bättre tider!

Men men, jag vet ju vad det beror på så när tid, lust, ork och möjligheten kommer tillbaks så hoppas jag ta oss tillbax där vi var...

Tillsdess...INGA MÅSTEN! INGEN STRESS!

Valter busar på alltan...tog massor med kort men kamran verkar ha sitt eget liv det här va dom två som vart! Inte mycket till staket längre...Vilka snömassor!!!

Drog ett ÄNGLAKORT också...Ganska passande:
Det du sänder ut till din omgivning kommer du att få tillbaka, därför ges rådet till dig att du koncentrerar dig på det goda i livet, handlingar utförda med och i kärlek, detta kommer att sprida sig som ringar på vatten och du kommer få mer av detta tillbaka. Rådet här är alltså att uppmärksamma vad det är för något du sänder ut till din omgivning så att du också får tillbaka det bästa möjliga. Kärlek och förståelse möts med kärlek och förståelse.

Ha det gott/ Jeanette