Vad händer i kroppen under en panikattack

Ångest är en helt normal reaktion på en situation som upplevs som hotfull. Vi är konstruerade för att snabbt kunna reagera på fara och kroppen gör sig berädd på att antingen slåss eller fly.

Tänk dig att du haft ett trevligt resturang besök. Du går ut därifrån och plötsligt står en rånare framför dig med en kniv. Utan att du medvetet gör något kommer din kropp att slå på stora larmet-förbereda kroppen på att överleva genom att antingen fly eller slåss. Du får en massa snabba fysiska förändringar men också starka obehags känslor och en stor önskan att ta dig bort från situationen.

Iden här situationen är det helt normalt och sunt att känna ångest. Det är lätt att förstå varför ångesten kom.

Men när ångesten kommer oväntat med samma kraft, när det inte finns nått verkligt hot? Vår kropp skiljer inte på verkliga hot som rånare, vild björn eller en bil som kör fort emot oss eller upplevda hot som triggas igång av en upplevelse av fara. Om vi var tvugna att stanna upp för att och fundera på om det var en björn två meter framför oss skulle vi inte överlevt länge som släkte. Vår flykt/kamp-respons behöver vara överkänslig. Bättre att bli skrämd en gång för mycket, än en gång för lite. När kamp/flykt är för känslig och larmar i tid och otid kan det leda till mycket lidande. Vi människor är såna att vi alltid vill hitta förklaring och orsaker till vad som händer. I falllet med rånaren skulle vi inte bekymra oss över att hjärtat slog snabbt, för det skulle kännas helt förstårligt i den situationen.Men när vi inte har nått hot men ändå får panik, så försöker vi hitta på andra förklaringar till varför vi känner oss illa till mods. Kanske tänker vi att panikattackerna är tecken på en allvarlig sjukdom. som hjärtfel, eller att de konstiga känslorna tyder på att vi är på väg att tappa kontrollen, svimma eller bli galna.

Våra TOLKNINGAR av systemet blir en del av problemet, för att vi skrämmer upp oss själva ytterligare. Om vi lagt märke till att vi ofta känner oss yra innan en panikattack, kommer vi med sannolikhet bli rädda för yrseln. Det kan leda till att vi blir rädda för situationer där man känner sig yr och sen undviker dessa situationer. Vi människor är jättebra på att lära oss när nått är farligt. Svårare att lära om men fullt möjligt!

Vi blir RÄDDA för vanliga, fullt normala och ofarliga förändringar i kroppen, som ökad puls, smärta, yrsel. När vi sen är rädda fokuserar vi automatiskt på extra mycket på det vi är rädda för och upptäcker ännu mer symtom.

Många andas fel,ÖVERANDAS, vilket leder till olika kroppsliga symtom. Kn va svårt att vea om man gör det.

STRESS gör att vi ligger närmare panikattacker. Kroppen producerar mer av vissa hormoner. Stress kan ha byggts upp under lång tid pga jobb, ekonomi, relationer eller som en effekt på ökad oro för sin kropp.

Att UNDVIKA ångestframkallande situationer är mycket frestande, men gör tyvärr ångesten att få ett starkare grepp om sitt liv och livsutrymmet begränsas. Dessutom får man ingen möjlighet att överbevisa sig själv till att situationen är ofarlig.

Upplevelsen av fara sätter i gång Kamp/Flykt beteenden

När man upplever en fara eller väntar sig en farlig situation så skickar hjärnan ut signaler till det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet har bla till uppgift att styra kroppens energi nivåer.

Det finns två delar:Det sympatiska nervsystemet som är "gasen" och det parasymatiska som är "bromsen". Gasen förbereder kroppen till att agera och bromsen lugnar ner kroppen. När gaspedalen trycks ner sätts hela kroppen igång, och det är därföe vi upplever olika symtom i kroppen. Den här aktiviteten kan stoppas på två olka sätt, antingen bryts adrenalinet ner efter en tid eller också slår bromsen i för att lugna kroppen. Någon av dessa saker händer alltid. Att ha gas pedalen nedtryckt är väldigt energi krävande så kroppen kommer att se till att den bromsar tillslut. Ångesten/En panikattack kan inte fortsätta i all evighet. Att den är energikrävande har du kanske märkt på att du är mycket trött efter en attack? En del kemikalier skvalpar omkring i kroppen en stund, så det är helt normalt att känna sig uppjagad ett tag efteråt.

Symtom

När "gasen" slagits på för att vi upplever en fara händer flera saker:

*Hjärtat slår snabbare och hårdare. Det är för att pumpa ut syre i alla stora muskelgrupper så att vi snabbt kan fly/slåss. Hjärtklappning är vanligt men ofarligt. Blodet omderigeras till där det behövs bättre. Blodkärlen krymper så att vi inte ska förlora så mycket blod om vi blir skadade. Det gör att man känner att det sticker eller domnar i huden. Blodet omfördelas från matsmältningen, eftersom det är mindre viktigt just då. En följd av det är att man kan känna illamående, få magknip eller diareer. Torr i munnen som efterkt av att matsmälltningen inte prioriteras just då.

*Musklerna spänns för att vara redo för snabb reation och aggerande. Kan göra att man känner sig spänd och får ont, darrar och skakar.

*Andningen blir djupare och snabbare för att ge syre om man skulle behöva gör nått snabbt. Men trots att man får syre känns det som man inte får luft. Skälet till det är att balansen i lungorna rubbas när vi får ner för mycket syre. Helt ofarligt men kroppen försöker rätta till det genom att andas ännu mer. Andas man snabbt, minskas blodtillförsen

till huvudet. Handlar om mycket liten mängd men det upplevs som yrsel, dimsyn,overklighetskännslor och blodsvallningar.

*Svettningar och skälet till det är att det ska bli svårare för en angripare/fiende att få något bra grepp. Hjälper även till att kyla ner kroppen.

*Puppillerna vidgas för att släppa in mer ljus-oskarp blick, prickar i synfältet.

*Tankarna och uppmärksamheten fokuseras på att upptäcka hot och skydda sig från fara. Konsentrations

  svårigeheter.

När du är totalt övertygad om att panikattackerna och symptomen är helt ofarliga så kommer rädslan och paniken inte att uppstå. Lättare sagt än gjort, men dte är bevisat att det ÄR så!

Vi lär oss att reagera med ångest

Vi människor är snabba med att reflexmässigt koppla ihop något som ger oss symtom med vad som skull ekunna va orsaken. Syfter är ju förståss att kunna skydda oss själva och undvika att må däligt igen. I många fall fungerar det bra. Om vi blivit sjuka av att ha ätit dåliga räkor, så är det ju sunt att inte äta resterna dagen efter. Eller om vi halkar på en isfläck, hålla lite bättre koll på vägen framför oss. Men på samma sätt kopplar vi ihopp ångestsymtom med vad som skulle kunnat orsaka den och vill undvika det som som fick oss att känna oss ångest fyllda igen. Problemet med obehandlad ångest är att den lätt sprider sig till fler och fler situatoner och områden. Detta händer för att man ofta börjar undvika situatonerna som utlöst stark ångest. Till slut kan det räcka med enbart tankar som får att dra igång en ångestattack och upplevelser av obehag.

Att vänja sig istället för att undvika

Det går att behandla ångest genom att medvetet utmana den. Eftersom ångesten lärs in (situation=känsla) så kan vi lära om. Om vi utsätter oss för lagom ångestframkallande situationer utan att fly eller distraheras oss, så lär sig vår kropp att situationen inte är farlig och blir mindre benägen att slå på stora larmet. En ångestattack kan inte pågå hur länge som helst. Om vi orkar stanna kvar i situationen länge nog så kommer vi uppleva att den mattas av. Det kallas för exponering.

Tankar om ångesten är viktig. Tankarna är lättare att ändra genom att få nya upplevelser. Hur gärna man än skulle vilja tänka bort ångesten så går inte det! Man måste utsättas för att få uppleva att något blivit annorlunda än vad man tänkte sig...För att ändra tänkandet och förväntan!

Om ångest från kognetiv terapi i Hallsberg!