Valter fortsätter att utveckla sitt lugna jag! Sammarbetar mycket bra periodvis på promenaderna här hemma vid och kan inte i ord beskriva hur nöjd och lycklig jag är över att han just nu! Störta skillnaden är nog att jag kan hålla mig från att bli arg och irriterad. Så just nu, är jag är även väldigt stolt och nöjd över mig själv också, när det gäller den biten...

Så det är tur att man har nått att glädjas åt, i allt elände som just nu händer!

Har blivit varse om att jag levat i överflöd på den lilla sjukpenningen jag haft! 

Framtiden varslar om 1500:- mindre i månaden nu när soc har tagit över mitt liv.

Trodde åtminstonde det skulle va samma pengar eftersom jag ligger i skuldsanering och ligger på kronofogdens existens, men med facit i hand är Kronofogden en ganska human inrättning!

Ja så livet käns mer än tungt och jag håller just nu bara på att försöka smälta eländet och försöka acceptera att det är så här mitt liv kommer se ut en tid framöver.

Kursen genom arbetsförmedlingen som jag tiggt till mig kommer nog gå om intet. För, hur i hundan ska man kunna ta sig till Hallsberg 5 dagar i veckan på den nya inkomsten...Jag bara undrar???

Undrar också hur dom tror att vi sjuka ska kunna bli friska och starka och orka återgå till arbetslivet i detta jävla moderata samhälle! Inte nog med all oro och fix och trix och möten och all pappers göra...Ännu midre pengar också! Handlar dom inte mat själva och vet vad det kostar kan jag undra!

Havregrynsgröt morgon middag kväll, ja då kanske det räcker månaden ut!

Innan sista April ska jag också fått tag på ett nytt boende och sagt upp min trygghet...Mitt hem!

Men här kanske det ändå finns ett litet hopp kvar, måste ta reda på om jag får tillbaka sjukersättningen efter dessa 3 månader...Borde jag ju få!!! För under dessa månader vet jag,  friskare och starkare lär man ju inte bli. Det är ju en sak som är mer än klar! Efter den här behandlingen får man väll se det som positivt om man inte hinner bli inlagd snarare!

Nej, jag har inte bara levt i överflöd...Känner mig ganska överflödig över lag i det här samhället...Svårt att känna sig delaktig överhuvud taget! Tänker och tänker och hur man än vrider sig så kommer jag vara tvungen att ta bort både internet och telefon.

Sen fyller sonen på tisdag också och det skär i hjärtat. "Normala" mammor kan gratta sitt barn. Men, men det finns dom som har det värre även om det är svårt att tänka på dom just nu! Men har hört sägas, det som inte dödar det härdar och att: Allt ont har nått gott med sig!

Var bara tvungen att spy ur mig lite! // Jeanette