Nu börjar det flyta på bra igen och jag börjar kunna tillhöra skaran som kan skriva på att det är kul att ha hund igen...Även på hemma plan!

Igår gjorde vi tre hundmöten här hemma varav ett ekipage på tre hundar och en av dom var en av Valter riktiga hat objekt!

Det första gick väll så där men "pulade in godis"...Tyst men med lite skuttande. 

Det andra med tre vovvar, gick vid min sida och blickade upp på mig. Ngn ökad stress en jätte kort stund, men gick snabbt ner och gick normalt vidare.

Tredje en Bordie collie, som ser ut att ha samma problem som oss. Skräcken att möta, för Valter bruka gå i gång till hundra på denna hund. Hade tur att se den på ganska långt avstånd och han tog min kontakt även denna gång och vi började "mata" oss framåt!

Stolt och lycklig vart jag efter denna morgonrunda!

Dom andra promenaderna flöt på lika lugn och fint, fast då träffa vi inte på nån mer hund!

Däremot tror jag vi träffa på ett rovdjur härom dagen på vår skogsrunda!

Jag var minst sagt skräckslagen   och mitt hjärta var nära en hjärtinfarkt!

Det slog så hårt att jag trodde: Det här håller aldrig! 

Det var i fredags efter en förmiddag i vila. Vi åkte bort och gick i Karlunsdskogen vid klubben för att gå en riktig lång och avkopplande skogspromenad.

Efter ca 45 min in i skogen stötte vi på ett stort kött ben. Valter gick fram till det och tänkte ta det, men ångrade sig i sista stund...För att lägga öronen bakåt, gå i en båge där ifrån smygade, på sin vakt hela tiden, med koll in mot skogens högra sida hela tiden!

Här finns ingen brist på fantasi åtminstånde och jag såg oss bli uppätna av både det ena och det andra! Först tänkte jag att jag vägrar att vända och gå tillbaka. Insåg ändå att det var det enda jag kunde göra, om jag inte skulle tillbringa många många timmar på vandring i skogen!

Ringde Bettan och Carola för jag att ha nån att prata med så dom skulle veta om vi vart rovdjursmat eller inte!

Lycklitvis klarade vi oss denna gång och ödet ville nått annat  Men det stora var benet var borta på tillbaka vägen...Däremot hitta han ett mindre, först tänkte jag att han får ta det eftersom han är så dålig på att knapra ben. Men insåg sen att det kanske inte va så smart, kanske va nått sjukt djur eller också kanske vi skulle få konkurenten efter oss...

Nä fy det va läskigt...Så nu får det nog bli andra runder ett tag, tillls jag förträngt den här händelsen...

Finns faktis galna djur i skogen, även om dom vanligt vis är rädda!

Min dotter har blivit jagad av ett vildsvin så hon går inte i skogen ensam än idag och det är flera antal år sen....

Gamal bild...men på samma väg!

Efteråt åkte vi besökte mor ett tag och sen hem till Bettan och kolla på Bröllopsfotografen...

Förutm lyckade promenader var det en lugn hemma dag med mina käraste på besök hela dan...

Polismästarn...

Ludde har inte bara upptäkt händerna, han har fötter också...dock lite svåra att fånga...

     Det är jobbigt att ligga på topp och en viss likhet med farmor...Från det ena till det andra...   

Så kan livet bli lite surt...En väl fungerade av o på knapp, somna och vakna gla igen...

och då vankas dagens nyheter...

Konkurans av uppmärksamheten... Så i får man väll roa sig själv då med ett ben då...Nödvändigt ont när ingen annan bryr sig!

En genom borstning och en lugn Valter vid kloklippningen kan vi även tillskriva det possetiva...Precis som förr :) 

Nä, Nu väntar solskenet  ...Ser ut att bli en strålande dag!

Borde ta tag i däck byte och få på springern på cyckel...så vi kommer igång med det också! Men vi får väll se var dagen barkar...

Ha det gott där ute // Jeanette