Hjärnhinneinflammation hos hund!

Hjärnhinneinflammation hos hund

Symtom

De typiska symtomen är akut insättande nack - ömhet och ganska hög feber. Hundarna rör sig mycket ovilligt och skriker ofta spontant. En del av hundarna har undersökts tidigare för olika infektioner, t.ex hals- eller hudinfektioner. Båda könen drabbas och sjukdomen debuterar hos unga hundar i åldern fem till sexton månader. Typiskt för sjukdomen är att den återkommer i skov (anfall) efter kortare eller längre symptomfria perioder.

Diagnos

När en hund insjuknar med dessa symtom första gången är det viktigt att utesluta andra diagnoser, då symtomen kan ha många olika orsaker. I fästingrika områden bör man genom blodprov utesluta borrelios och granulocytär ehrlichios som sjukdomsorsak. Ibland är det motiverat att röntgenundersöka halskotpelaren för att utesluta att det rör sig om diskbråck.

Genom prov på ryggmärgsvätskan söker man fastställa diagnosen meningit. En förhöjning av protein- och cellhalten i ryggmärgsvätska är typiskt vid meningiter orsakade av framför allt bakterier. Hos ett par av de petit basset griffon vendéen som ingår i detta material har man sett en protein- och cellhaltsförhöjning. Eventuell bakterieinfektion kan man påvisa genom odling av ryggmärgsvätska. Ett blodprov visar ofta ett ökat antal vita blodkroppar.

Behandling

Vid första insjukningstillfället bör hundarna behandlas med antibiotika, då en bakteriell infektion är svår att utesluta. En del hundar tillfrisknar under denna behandling trots att inga bakterier visats i ryggmärgsvätskan. Kanske skulle en del av hundarna ha tillfrisknat spontant, medan symtomen hos andra kan ha orsakats av någon annan infektionssjukdom.

Enligt min mening bör kortison sättas in vid grava fall som uppvisar svåra symtom under lång tid eller om anfallen kommer tätt. Vid insatt kortisonbehandling mildras symtomen oftast inom ett par timmar och försvinner helt på några dagar. Kortisondosen bör vara hög i början för att ge effekt, men minskas efter några dagar. I utländska artiklar påpekas att kortisonbehandling bör sättas in med hög dos under lång tid, vilket inte helt stämmer med våra erfarenheter i Sverige. Behandlingstiden bör i stället vara individuell, allt från tio dagar till flera månader.

Det finns ett dilemma med kortisonbehandling. Om diagnosen är felaktig och sjukdomen i själva verket orsakas av en infektion kan denna förvärras av kortison, som dämpar immunförsvaret.

Symtomen kan eventuellt lindras något med feber - och värkstillande medel, typ Magnecyl.

Prognos

Många av hundarna har ett par skov när de är unga och förblir sedan symtomfria, medan andra fortsätter med nya skov. En del hundar har haft över tio skov. Några hundar kan behöva medicineras med låg dos kortison under mycket lång tid. Några hundar har avlivats på grund av många tätt återkommande anfall eller komplikationer i form av svårartade infektioner.

Av de åtta hundarna som behandlats vid Sveriges lantbruksuniversitet uppges fyra vara duktiga jakthundar i dag, ett par år efter sjukdomsdebuten. Tre andra är friska men har haft sin sjukdom så nyligen att de ej jagat nämnvärt än. Den åttonde hunden har avlivats på grund av upprepade skov. Av dessa åtta hade ingen fått allvarliga komplikationer till sjukdomen.

Meningit hos andra raser

Denna typ av meningit är överrepresenterad inte bara hos petit basset griffon vendéen utan även hos andra hundraser. Ett likartat sjukdomssyndrom har bland annat diagnosticerats hos flera hundar av rasen nova scotia duck tolling retriever i Sverige. Dessa hundar har insjuknat med samma symtom och i samma ålder som petit basset griffon vendéen. På Helsingborgs djursjukhus har man visat att även lederna hos dessa hundar ofta varit inflammerade.

Behandling och sjukdomsförlopp är likartade hos båda raserna, även om många veterinärer menar att sjukdomen tycks vara allvarligare hos "tollare" och flera av dessa har avlivats då de haft svåra symtom och ej svarat på behandling. Sjukdomen har påträffats i Sverige hos bl.a berner sennenhund och boxer, vilket också är beskrivet i utländsk litteratur.

Okänd orsak

Det har spekulerats mycket om orsaken till denna typ av meningiter. Man vet inte om alla dessa hundar har samma sjukdom eller om det kan finnas olika orsaker hos olika raser. Mycket tyder på att det rör sig om en immunologisk sjukdom. Vad som utlöser den vet man inte.

Vid obduktion finner man sällan uttalade förändringar, utan man ser främst mycket små förändringar i hjärna och hjärnhinnor. I internationell litteratur beskrivs framför allt inflammatoriska förändringar i blodkärlen i hjärnhinnorna. Detta anses vara en immunologisk reaktion. Den enda praktiska metod vi har i dag för att påvisa en inflammatorisk reaktion i hjärnhinnorna är genom prov från ryggmärgsvätskan. I Schweiz har man påvisat höga nivåer av ospecifika antikroppar (IgG och IgA) i ryggmärgsvätskan.

Ärftlighet

  I flera fall har närbesläktade hundar, t.ex kullsyskon, drabbats. Detta material är för litet för att kunna dra några säkra slutsatser om ärftlighet. Att en sjukdom är överrepresenterad i en viss ras talar dock för att det finns ett ärftligt inslag och man bör inte använda hundar som haft denna sjukdom i avel.

Källa: http://trollis56.se/hund_%20hjarninfl.htm

Gomorron...Länge sen nu, men jag har haft ett liv utanför datorn ;)

Evigheter sen, men nu har jag äntligen fått lite energi!

Den kom smygande i takt med att jag nu vet vad som är fel på min Lilleman. Vetrinären ringde i Onsdags 27/10 och dom hade odlat och sett att det inte var en hjärnhinneinflamation som pencelin tog på. Dom informerade att det kommer bli en lång, och ev en livslång behandling. Men att han dock har en chans att få må bra. Först hamna jag i en liten chock och i ren panik av att läsa alla biverkningar kortison kan ge. Men med ett samtal till Strömsholm och vänner, så vart jag något lugnad och införstådd att jag verkligen inte hade nått val. Nu har paniken övergått i ett lugn i att veta och att han nu blir behandlad med rätt medecin och funkar det inte, så funkar det inte.

Jag vill tro att han kommer bli bra, om inte...Den dagen den sorgen! Inte ta ut nått nu!

Idagsläget och ett par dagar tillbaks, mår han inte alls bra! Nån dag här och där har han känts något bättre men nu dom sista dagarna, snarare sämre. Tror det är kortisonet som gör det, och inbillar mig att det är nu medecinen kanske verkligen gör sin rätta verkan, så nu tar vi det lugnt och avaktar och ser.

Vart kommer då det här lugnet ifrån??? Ja, allt börja nog med att jag fick en lyckosten och en välgångsklocka i present...Helmysko och helt magiskt! 

Låter säkert lite flummigt, men hur som har det hjälp mig! Ja och sen dess har det bara flytit på och det ena har gett det andra.

Fått massa saker gjort. Städat, putsa fönster, fått på mig kläder sen i fredags, varit social i massor och haft riktigt trevliga stunder.

Jag som nästan börja tro att jag va folkskygg ;)

(Mina nyputsade sovrums fönster...Änglalikt ljust i allt mörker! Nöjd! )

Och sen en tidig morgon vid Kumla sjöarna!

Sen har jag även gjort min livs investering...Spikmatta...Herregu vilken grej!

Nästan en religös upplevelse, för guu så skön! Rekomenderas mer än varmt!

Andra må bra saker..Fyllt år och fick en ny kamera av barn & barnbarn.  

Och så här fin är den:

Fick även 500:- som jag investerade i välbehövliga två par byxor och två tröjor! Det va skoj...

Sen I Tisdags var Bibbi och jag till Kumla bk för en fika och komma ut lite...Sjuklingarna Valter och Indra fick vara hemma men Texas fick egen tid med sin "mormor"...

Träna lite...men mesta dels ha kul med kampen...och det vare´ :)

Sen kan man bara ligga och va SÅ vacker...

Nedan bild: Foppa...Texas är visseligen kraftigare, men kan man inte skönja en viss likhet mellan kusinerna?   

Hur som, är dom vackra som få...och även Lille spillevinken Texas börjar gå från inte bara söt utan aven vacker :)

Ja det va väll allt jag hade att komma med för stunden! Ni får ha det så gott alla som kan...Och till dig vännen sänder vi dom varmaste tankarna vi har! Tänker på er i massor! // Kram

Men trots den diagnosen känner jag en förtröstan och en sån lättnadad! Han inte är "galen" och jag är inte "inbillningssjuk"! Utan han är riktigt sjuk och har det precis så jobbigt som min magkänsla sagt!

If godkände kontraströnken. Så igår vart det en heldag på Strömsholm! På vägen dit kändes det som att åka mot sin egen avrättning. Så mycket spänning och mycket jobbig dag för både mig och Valter. Tack gode gud fick jag sällskap av Sussie och slapp våndas i ensamhet! Och hur konstigt det än kan låta, så var det det här svaret jag hoppats på. Men tvekan fanns givetvis eftersom avsaknaden av de vanliga symtomerna, som nack ont och feber aldrig påvisats. Ibland har han verkat febrig men har ändå inte visat temp högre än normal. Så att välja mellan va Hjärntumör. Vilket dom visserligen sagt va mycket ovanligt på en så ung...Men man kunde ju inte va säker och en sån hade ju vart obotbar! Eller sa fanns att välja mellan att inte hitta nått alls. Ännu hemskare, iallfall för mig! Då hade vi vart på ruta ett och hans liv hade enbart vilat i min händer!

Så nu är den gnagande fruktansvärda ovissheten över och vi har en diagnos som förhoppningsvis går att behandlas! Så nu tar vi nya tag och ber för att det bara kan bli bättre! Tänker vägra tro nått annat tills motsattsen bevisas!

Han är nu satt på dubbel styrka och dubbel dos än normalt av ett annat pencelin (Vetromoxin 450g) och därefter vad jag kan förstå ska cortison sättas in!

Inatt har också årets första snö kommit så ut och njut gott folk. Vi vilar och får fösöka se det goda innefrån. Valter provade allafall att lägga sig i den och vila inatt, när han i släpptes ut för en kiss då han bara yra och var ännu lite drogad.

Stackars plutten! Men så glad att han är här hos mig!

Så snälla, hjälp oss be för bot och bättring! Han måste få bli frisk nu!

Ha det gott /Jeanette & Valter

Pecis så känns det!!! Han är inte friskare, men fick ändå ett lite hopp!

Massa prover togs, som ser bra ut. Vad beträffar Borrelia värdena så tar dom ca en vecka. Efter mycket klämmande och kännade verkar han inte ha ont kroppsligt nånstans. Rimadyl sattes dock in ändå, efter misstanke om huvudvärk. Bara i sex dagar för att utverderas sen och se om han blir bättre med dom. Dom vill även gå vidare med att ta en kontrast rönken och se om det finns nån inflamation, infektion som satt sig på hjärnan.

Plan 1) Nu väntar vi på ett godkännade från If för att se om dom ersätter en sån. Tydligen inte alla försäkringsbolag som gör det! Kostar mellan 10.000-15.000 kronor. Möjligheten för mig är ju utesluten, hur mycket man än skulle vilja! Men då finns ändå en annan chans och väg att gå, även om det inte är den optimala. Men den gav ändå ett hopp!

Så...

Plan 2) Om dom inte ersätter...Då kommer han testas fram på andra medeciner ändå och se om det blir bättre!

Så vi fortsätter hoppas och tro på bot och bättring!

Tänk vad man blundar ibland...Men en blick säger mer än tusen ord! Hade jag bara "vågat" lysna så viste jag här! Jag vet vad jag tänkte när jag såg denna bild. Han hade sjukdomen i ögonen igen! Men jag ville inte se och erkänna det ens för mig själv vad det va jag såg! 

Nu vet jag och Borrelian har tagit ett nytt grepp! Dagarna och veckor går och han blir inte bättre!!! Dagarna tillbringas sovande med bara in och ut promenader. Sista skogs visiterna har han rört sig max tio minuter, sen är all ork uttömnd. Något lugnare på snabbisarna här hemma, så Zekenen har nog gjort lite av sin verkan så han allfall får ron att kunna uträtta sina yttersta behov.

På Fredag ska vi till Strömsholm igen! Vet vad som borde göras, för jag tror tyvärr inte på nått tillfrisknade! Försöker nu bara inse fakta och göra vad som står i min plikt som hundägare...Att se till Valter´s bästa och inte mitt! Fattar bara inte hur det ska gå till och hur jag ska klara överleva det här! // Jeanette

Ps) Efter det här inlägget öppna jag upp en ny blogg...men ångra mig! Dom inläggena kan läsas här! (tryck på "här") Ds

Typ så här galen plus lite stress och rädsla panik ska jag försöka få han att varva ner för att kunna rastas... Har bara konstaterat att det ligger utom min makt och kontroll och maktlösheten är bara förnamnet! Sista rundan i går vägra jag ta ut han, det fick bli baksidan! Blir så fel för givetvis känner han av min frustration.

Var i kontakt med Strömsholm, så ytterligare tre veckors pencelin. Hörde även mig för om nått lugnade, för jag fixar verkligen inte min kille nu! Han står mig full utanför min makt och kontroll! Fick rådet att Zylekene va bra. Ett lugnade som säljs hos vetrinären som möjligtvis kunde ta udden av det hela. Så nu ligger mitt stora hopp där...Skulle ta ett dygn innan verkan! Så med det hoppas jag han kan komma till ro och kunna uträtta sina nödvändiga behov.

Har inte lyckas hålla Fan från väggen! Men försöker påtvinga mig förtröstan när jag kollar på gamla noteringar att det tog ett tag in på pencelinen innan den gav effekt och vändningen kom! Så det är bara att hålla ut!

Har även gjort samma upptäckt som sist...Jag har verkligen inget liv utan hund som inte ska på långa promenader, tränas mm! Valter är mitt liv...Livet är min Valter!

Har ändå lyckats tvingat mig ut på lite. Häromdan fick jag besök och en halvdag fördrevs med fika och trevligt prat. Ett trevligt uppskattat avbrott i trisstessen. Följde även med på Examen för Texas till Askersunds bk och Sanna marken igår! Känns inte bra att lämna han. Jag får riktig seperations ångest och jag tänker hela tiden ( Ja,jag vet att det är fel att känna så)! Men jag övertalar mig att det blir bättre i det långa loppet för både honom och mig! Tror saknaden ligger mer hos mig, än hos honom!

Idag blir det kuratorn, sen ska det bli en sväng till skogs med Tessan och Texas där det funkar ngt bättre. Inte fullt så många intryck på samma gång att sortera för Lilleman!

Önskar er en bra dag // Jeanette