Typ så här galen plus lite stress och rädsla panik ska jag försöka få han att varva ner för att kunna rastas... Har bara konstaterat att det ligger utom min makt och kontroll och maktlösheten är bara förnamnet! Sista rundan i går vägra jag ta ut han, det fick bli baksidan! Blir så fel för givetvis känner han av min frustration.

Var i kontakt med Strömsholm, så ytterligare tre veckors pencelin. Hörde även mig för om nått lugnade, för jag fixar verkligen inte min kille nu! Han står mig full utanför min makt och kontroll! Fick rådet att Zylekene va bra. Ett lugnade som säljs hos vetrinären som möjligtvis kunde ta udden av det hela. Så nu ligger mitt stora hopp där...Skulle ta ett dygn innan verkan! Så med det hoppas jag han kan komma till ro och kunna uträtta sina nödvändiga behov.

Har inte lyckas hålla Fan från väggen! Men försöker påtvinga mig förtröstan när jag kollar på gamla noteringar att det tog ett tag in på pencelinen innan den gav effekt och vändningen kom! Så det är bara att hålla ut!

Har även gjort samma upptäckt som sist...Jag har verkligen inget liv utan hund som inte ska på långa promenader, tränas mm! Valter är mitt liv...Livet är min Valter!

Har ändå lyckats tvingat mig ut på lite. Häromdan fick jag besök och en halvdag fördrevs med fika och trevligt prat. Ett trevligt uppskattat avbrott i trisstessen. Följde även med på Examen för Texas till Askersunds bk och Sanna marken igår! Känns inte bra att lämna han. Jag får riktig seperations ångest och jag tänker hela tiden ( Ja,jag vet att det är fel att känna så)! Men jag övertalar mig att det blir bättre i det långa loppet för både honom och mig! Tror saknaden ligger mer hos mig, än hos honom!

Idag blir det kuratorn, sen ska det bli en sväng till skogs med Tessan och Texas där det funkar ngt bättre. Inte fullt så många intryck på samma gång att sortera för Lilleman!

Önskar er en bra dag // Jeanette